Tumlare stoppar vindkraftparken

Claes-Erik Simonsbacka 04 Mars, 2015 18:12 Bra!, Simonsbacka Permalink Trackbacks (0)

– Nya data visar att området är ett särskilt viktigt område för Östersjöns utrotningshotade tumlare, det är här de samlas under sommarmånaderna när de parar sig och föder upp sina kalvar, säger Björn Sjöberg, chef avdelningen för havs- och vattenförvaltning på Hav. Havs- och vattenmyndigheten, Hav, vill att bolaget kommer in med en fördjupad riskanalys eller på annat sätt visar att Östersjötumlarna inte påverkas negativt på ett betydande sätt.

I nuläget menar Hav att man inte kan utesluta att bottenundersökningarna och själva installeringen av kraftverken kan innebära en risk.

– Generellt så anser vi att utbyggnaden av vindkraft är viktig ur miljösynpunkt och bör främjas. Men det måste ske så att det inte hotar höga naturvärden. I det här fallet handlar det om anpassa vindkraftsprojektet för att skydda tumlarna i området, säger Björn Sjöberg.

Tumlaren är skyddad enligt EU:s art- och habitatdirektiv och klassas som sårbar i Artdatabankens rödlista. Tumlarna i Östersjön, som är genetiskt skilda från de tumlare som finns i Bälthaven och Västerhavet, är akut utrotningshotade enligt Internationella naturvårdsunionens, IUCN, globala rödlista.

Antalet har minskat dramatiskt, huvudsakligen på grund av bifångst vid garnfiske och på grund av miljögifter. I dag tros beståndet av Östersjötumlare ligga på cirka 500 djur.
– Om regeringen nu skulle medge tillstånd för vindkraftparken vid Södra Midsjöbanken så menar vi att det i alla fall bör sättas upp villkor om hur och när på året seismiska undersökningar och vissa anläggningsarbeten får göras.

Förutom tumlare finns även andra marina skyddsvärden på Södra Midsjöbanken, exempelvis musselbankar som är viktiga för sjöfåglar, och att fiskarter som sill, piggvar och skarpsill leker i området.

Klippt ur: PROCESS NORDIC - Processindustri 2015-03-04 


Vindkraftverk är stora blixtuppfångare

Claes-Erik Simonsbacka 18 Januari, 2015 14:36 Vindkraftverk, Olyckor, Film Permalink Trackbacks (0)

Vindkraftverk är även stora blixtuppfångare vars rotorblad kan trigga blixtnedslag.

Läs mer på DailyMail.


Brev till samtliga Sveriges Kommuner

Claes-Erik Simonsbacka 02 Oktober, 2014 17:12 Vindkraftverk, Insändare vindkraftverk, Simonsbacka Permalink Trackbacks (0)

Er kommun kan ha begått brott och kan tänkas begå nya brott!

Några exempel på vanliga antagna riskavstånd/skyddsavstånd i kommunernas vindbruksplaner / tematiska tillägg till översiktsplaner - Antagandehandlingar

”Vindkraftverk innebär som regel liten risk för nedfallande delar.”

”Risk för isbildning föreligger men kan elimineras genom att förse verken med ishindrande system.”

” Om enstaka verk ska byggas i kustområdet bör de placeras i redan påverkade landskap, t.ex. längs större vägar och vid industriområden.”

”Avståndet till allmän väg bör vara minst verkets totalhöjd (dvs. tornhöjden plus halva rotorbladsdiametern), dock minst 50 meter oavsett vägtyp.”

”Vi har använt det skyddsavstånd till vägar och järnvägar som rekommenderas av Vägverket för allmän väg. Det innebär minst verkets totalhöjd, dock minst 50 meter. (Boverket 2009).”

”Avstånd mellan järnvägsbank/kontaktledning bör vara minst totalhöjden, d.v.s. tornhöjden + halva rotorbladsdiametern, dock minst 50 meter.”

”Säkerhetsavstånd som normalt brukar användas till större vägar, järnvägar, master och större kraftledningar är verkets höjd (Boverket 2009). Trafikverket anger även att avståndet mellan allmän väg och vindkraftverk bör vara minst totalhöjden på verket, dock minst 50 meter oavsett verktyp.”

”För järnväg anger Trafikverket att avståndet mellan järnvägsbank/kontaktledning och vindkraftverk bör vara minst totalhöjden på verket, vilket i praktiken innebär totalhöjden plus 20 meter från närmsta spårmitt.”

Det kan även tilläggas, att inte heller topografin/höjdskillnaden mellan vindkraftverk och omgivande markområde på uppställningsplatserna har beaktats i rubricerade handlingar av kommunerna.

Knappast någon kommuner har följt Vindkraftshandbokens av 2009 (Boverkets) råd på sidorna 32 och 33 beträffande kommunernas ansvar ”för att bedöma behovet av riskavstånd och om någon särskild riskanalys behöver göras. Riskbedömning bör göras lokalt bland annat utifrån de nedisningsförhållanden som kan förväntas på den aktuella platsen, hur ofta människor kan tänkas vistas vid verken och om det finns egendom som är särskilt känslig för skador. En bedömning av verkens förmåga att upprätthålla säkerhetssystem och att klara av is- och andra förhållanden som råder i kallt klimat måste också vägas in.”

Ansvariga sektorsmyndigheter och Elforsk rapport 12:13 uppger bl.a. följande beträffande riskavstånd för iskast och/eller hårt packad snö:

Transportsystemet i samhällsplaneringen
Trafikverkets underlag för tillämpning av 3–5 kap. miljöbalken och av plan– och bygglagen
Utgivare: Trafikverket.
Publikationsnummer: 2013:121.
ISBN: 978-91-7467-512-2.
Utgivningsdatum: Oktober 2013

Vindkraftverkens säkerhet och riskavstånd - Utdrag
7.11 Master och vindkraftverk, sidan 128
7.11.1 Järnväg, sidan 128

”• Avståndet mellan spårmitt och ett vindkraftverk bör vara minst vindkraftverkets totalhöjd (tornhöjd + halva rotorbladsdiametern) plus 20 meter. Avståndet bör dock alltid vara minst 50 meter.”

”• Hänsyn bör tas till risken för så kallade iskast, där is eller hårt packad snö slungas från rotorbladen. Elforsk rekommenderar i sin rapport 04:13 att riskavståndet kalkyleras med ekvationen d = (D + H) x 1,5 där d är riskavstånd [m], D rotordiameter [m] och H navhöjd [m].”

7.11.2 Väg, sidan 129, 130
”• Avståndet mellan ett vindkraftverk och en allmän väg bör vara minst lika stort som vindkraftverkets totalhöjd (tornhöjd + halva rotorbladsdiametern), dock alltid minst 50 meter.”

”• Hänsyn bör tas till risken för så kallade iskast, där is eller hårt packad snö slungas från rotorbladen. Elforsk rekommenderar i sin rapport 04:13 att riskavståndet kalkyleras med ekvationen d = (D + H) x 1,5 där d är riskavstånd [m], D rotordiameter [m] och H navhöjd [m].”

http://publikationswebbutik.vv.se/upload/7195/2013_121_Transportsystemet_i_samhallsplaneringen_2.pdf

Skrivelsen ”Vindkraft - Arbetsmiljö och säkerhet” framtagen av Energimyndigheten, Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Naturvårdsverket, Transportstyrelsen, Trafikverket och Försvarsmakten - Utdrag
2014-03-17

Bedöma risk för iskast
”Som stöd för bedömningar av risk för iskast har Elforsk tagit fram en rekommendation om bedömning av riskavstånd vid risk för iskast i rapporten ”Svenska Erfarenheter av vindkraft i kallt klimat, Elforsk rapport 04:13”. Med riskavstånd menas här inom vilket avstånd från vindkraftverket det finns risk för iskast. Riskavståndet vid risk för iskast bör enligt denna studie beräknas enligt följande formel: Riskavstånd = 1,5 x (rotordiameter + navhöjd). För exempelvis ett vindkraftverk som har en rotordiameter på 130 m och navhöjd på 150 blir skyddsavståndet 420 m.” ”Riskavståndet bör dock bedömas från fall till fall, utifrån den valda lokaliseringens förhållanden, bland annat utifrån de nedisningsförhållanden som kan förväntas på den aktuella platsen, hur ofta människor kan tänkas vistas vid verken och om det finns egendom som är särskilt känslig för skador.”

Väg
”Med tanke på säkerheten bör vindkraftverk i möjligaste mån placeras så att de anpassas till omgivande landskap och bebyggelse. Avståndet mellan ett vindkraftverk och en allmän väg bör vara minst lika stort som vindkraftverkets totalhöjd (tornhöjd + halva rotorbladsdiametern), dock alltid minst 50 meter. I områden där det finns risk för iskast måste även denna risk beaktas, vilket beskrivs i avsnittet ”Bedöma risk för iskast” ovan.”

Järnväg
”Vid etablering av vindkraftverk bör avståndet mellan spårmitt och ett vindkraftverk vara minst vindkraftverkets totalhöjd (tornhöjd + halva rotorbladsdiametern) plus 20 meter. Avståndet bör dock alltid vara minst 50 meter. Hänsyn bör även tas till risken för iskast, se vidare i avsnittet ”Bedöma risk för iskast” ovan.” 2

https://www.vindlov.se/Global/Arbetsmilj%C3%B6%20och%20s%C3%A4kerhet%20vid%20vindkraftverk_20140317.pdf

Elforsk report 12:13 Icing of Wind Turbines - Utdrag:
Summary
”There is a large need for more and better icing measurements, especially at wind turbine blades. Today's instruments are not reliable and accurate enough. As long as such instruments don't exist, large uncertainties remain in the understanding of icing on wind turbines in general and in the development of new wind turbine ice accretion models.”

”There is a need for more detailed investigations on ice throw of wind turbines and the development of validated ballistic models which are able to determine the risk of ice throw at any planned wind farm.”

4.4 De-Icing and Anti-Icing - State of the Art
”One thing which is common for this research field is that most of this work is done internally by manufacturers and therefore, only very little information about the technical specifications and the performance of these systems is available to the public.”

De-icing
”Currently, it is not possible to predict icing turbine-specifically in order to start up de-icing systems before there is ice on the blades. Only after the detection of ice on the blades, the process of removing the ice can be started. A preventive de-icing, which would then be anti-icing is not available today.”

”There are not yet any information of long term effects of heating systems on the blade structure of large wind turbines.”

”As de-icing systems mostly focus on the leading edge of a rotor blade, there is a probability for secondary icing, i.e. the ice is melted but re-freezes on the unheated parts of the rotor blades.”

Anti-icing
”Most of these approaches are tested in labs, there are only few field tests. Field tests are mainly available for hydrophobic coatings. Biochemical technologies are still in the labs.”

4.5 Safety issues
4.5.1 Ice throw - State of the Art
Beträffande ekvationen d = 1,5 x (D + H) där d är riskavstånd [m], D rotordiameter [m] och H navhöjd [m “The major drawback of the formulas is the fact, that the dependency of the ice throw risk on the wind statistics under typical icing conditions is neglected”.

”Today there exist only rare systematic empirical studies on the distribution of ice throw of wind turbines.”

http://www.elforsk.se/Global/Vindforsk/Survey%20reports/12_13_report_icing.pdf

International Energy Agency (IEA) uppger bl.a. i Task 19:s slutrapport, av 2.4.2009 – Utdrag
4.3 Key findings –4.5 Safety issues
5.2.5 Safety issues - Ice throw Safety: “No fallen ice chunks have been found further than 5 rotor diameter from the tower base of a wind turbine. The size of fallen ice chunks can be everything between few grams to several kilograms. Thus, there is a clear need to protect the risk area”.

NOTERA även, att i Statens Officiella Utredningar, SOU, 1999:75 uppges, ”att det finns rapporter om att blad/bladdelar lossnat, bultar, isbitar och isklumpar har slungats iväg från vindkraftverk på mer än 300 m avstånd”. Notera att vid denna tidpunkt var totalhöjden d = 90 m (navhöjden H 60 meter och rotordiametern D/2 = 30 meter).

Kommentarer:

Det finns risk för isbildning och utkastade föremål oavsett årstid inklusive iskast från vindkraftverk uppställda inom Er Kommun som bl.a. kan utsätta 3:je person och egendom för livsfarliga säkerhetsrisker, ja till och med dödliga olyckshändelser oavsett om vindkraftverk är utrustade med ”ishindrande system” eller inte!

Som framgår av nästan alla av Kommunernas Vindbruksplaner/Vindkraftsplan beaktas inte alls relevanta krav på säkerhetsfordringar för 3:je person, egendom och trafiksäkerhet etc. då vindkraftverk är i drift och i bruk, roterar, då antagna Vindbruksplaner/Vindkraftsplanen inte antagit ett tillräckligt minsta riskavstånd för utkastade föremål som blad / bladdelar lossnat, bultar, isbitar och isklumpar från vindkraftverk t.ex. till väg, järnväg, industrianläggningar, etc. Notera att ”Trafikverkets underlag för tillämpning av 3–5 kap. miljöbalken och av plan– och bygglagen” och skrivelsen ”Vindkraft - Arbetsmiljö och säkerhet” som anger med stöd av ”Henry Seifert ́s ekvation d = 1,5 x (D + H) där d är riskavstånd [m], D rotordiameter [m] och H navhöjd [m]”, att ” i områden där det finns risk för iskast måste även denna risk beaktas”.

Er Kommun är en egen myndighet som när vindkraftsverk skall uppföres inom kommunen aktivt måste pröva och besluta i alla vindkraftsärenden och om vindkraftsverk godkänns för etablering inom Er kommun så, att ev. Länsstyrelsens Miljöprövningsenhet kan gå vidare med tillståndsärendet.

De kommuner som endast har beaktat säkerhetsrisk t.ex. för iskast då vindkraftverk inte är i drift och i bruk, inte roterar, kan ha begått och kan tänkas begå nya brott på grund av oaktsamhet och försummlighet. Detta bör kontrolleras, följas upp och nödvändiga åtgärder måste vidtas!

PS. I hela landet finns risk för isbildning och enligt Elforsk rapport 08:46 är storleksordningen 70 procent av Sveriges yta, som riskerar omfattande isbildning på eventuella vindkraftverk.

Bureå 2014-10-01

Claes-Erik Simonsbacka Köpmangatan 8

932 52 BUREÅ

Säkerhetssakkunnig ingenjör


Några grannfastighetsaspekter

Claes-Erik Simonsbacka 24 September, 2014 20:07 Insändare vindkraftverk Permalink Trackbacks (0)

Med stöd vilken/vilka svensk(a) rättsakter(er) har Kommunerna vanligtvis bedömt/bedömer att vindkraftverkens grannfastighetsägare som inte avtalat om markupplåtande eller intrång under vindkraftverkets(ens) livslängd alltid obehindrat ska kunna ta sig till och använda/bruka sin mark/egendom inom vindkraftverkets(ens) skyddsområde/säkerhetsområde då vindkraftverk är i drift utan att behöva tänka sig/befara, att bli utsatt för vindkraftverkets(ens) livsfarliga säkerhetsrisker genom fallande och/eller utkastade föremål oavsett årstid?

Miljöbalken innehåller bl.a. följande skrivning i 2 kap.6 §: För en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde ska det väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön”. Notera, att det inte står ”utan intrång och olägenhet” utan lagen talar om att minimera intrång och olägenheter. Det finns ärenden där bygglov meddelats efter bedömning av att det inte förelegat någon fara för människors säkerhet och inte heller någon betydande olägenhet för ägaren av en grannfastighet när grannfastigheten omfattas av obebyggd jordbruksmark förhållandevis nära vindkraftverket.

Miljöbalken 1. kap., 1:a §, punkt 4: Miljöbalken skall tillämpas så, att: mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas”. Detta innebär att myndigheter väger ekologiska, sociala, kulturella och samhällsekonomiska intressen mot varandra och kommer fram till en kompromiss. Detta innebär då också att alla som bor i Sverige enligt myndigheterna måste tåla sådana kompromisser. Med andra ord, grannfastighetsägare måste alltså tåla en viss påverkan från verksamheter enligt miljöbalken, så länge den inte överskrider någon viss odefinierad nivå. Sedan kan man enligt myndigheterna kanske diskutera hur kompromissen bör se ut. Slutligen är det en bedömningsfråga för mark- och miljödomstolarna. Myndigheterna följer mark- och miljödomstolarnas praxis. Tillträde till annans mark medges i miljöbalken 28 kapitlet, 2 §. Ersättning för sådant intrång får inte myndigheterna själv besluta om (se miljöbalken 22 kapitlet, 26 §). Där måste fastighetsägaren själv väcka talan inför mark- och miljödomstol, enligt miljöbalkens 32 kapitel.

I 32 kap. miljöbalken finns regler om skadestånd. I en rättslig process om sådan skadestånd är huvudregeln, att den part som förlorar målet ska ersätta motpartens rättegångskostnader. Enskilda som processar omfattas dock av rättshjälpslagen (1996:1619) och kan därmed beviljas rättshjälp för att ha ekonomiska resurser för att anlita juridiskt biträde i en rättsprocess. Har man rättsskydd i sin hemförsäkring är det i stället försäkringen som får tas i anspråk för att täcka kostnaderna för rättsprocessen. Fri rättshjälp där man inte betala någonting alls för att få anlita juridiskt biträde i tvist finns inte i svensk rätt. Däremot finns regler för hur den slutliga fördelningen av rättegångskostnader i olika typer av mål skall ske.

Vindkraftverk utgör ett allvarligt ingrepp i allemansrätten, som är inskriven i Regeringsformen (2 kap. 18 §) – en av Sveriges fyra grundlagar. Detta medför t.ex. att skog inte kan avverkas och mark brukas innanför riskområdet/förbudsområdet med beaktande av bl.a. Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 1981:15, SKYDD MOT SKADA GENOM RAS, om berörda vindkraftverk inte är avställda under avverkningstiden. Detta gäller naturligtvis också för annan odling, bär-, svampplockning, etc. Även möjlighet till eftersök av trafikskadat och/eller skadeskjutet vilt inom riskområdet/förbudsområdet förhindras. Inte heller renägare kan hämta sina renar inom förbudsområdet/riskområde/skyddsområde, om inte berörda vindkraftverk är avställda. Hämtas t.ex. renar då vindkraftverk är i drift (roterar) och i bruk (roterar) sker det på egen risk, om förbudsskyltar finns uppsatta.

PS. Utgå inte ifrån att prövningsmyndigheter inhämtar synpunkter av grannfastighetsägare!


Expropriation och rätt till väg för vindkraftverk

Claes-Erik Simonsbacka 14 Juli, 2014 20:16 Vindkraftverk, Simonsbacka Permalink Trackbacks (0)

Expropriation är ett bland flera tillvägagångssätt att ta mark i anspråk genom tvång.

Expropriation - Genom expropriation kan till exempel en kommun ta i anspråk fastigheter som ägs av annan än staten om det är av allmänt intresse. Marken frångår då fastighetsägaren och denne mister sin äganderätt. Ersättning skall utbetalas och huvudprincipen är att fastighetsägaren skall vara skadeslös (Julstad, 2010).

Grundtanken med expropriation kan endast ske om samhällsnyttan är tillräckligt stor.

Expropriationslagen (1972:719)
ExL 1 kap. 1§ “Fastighet, som tillhör annan än staten, får tagas i anspråk genom expropriation enligt denna lag med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt. Genom expropriation får även särskild rätt till fastighet upphävas eller begränsas, om rättigheten tillkommer annan än staten.”

ExL 2 kap. 1§ 1st. “Expropriation får ske för att ge en kommun möjlighet att förfoga över mark eller annat utrymme som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse eller därmed sammanhängande anordning.”
Det finns ett flertal fall där högsta instans visar hur betydande de privata intressena kan vara. Detta kan exemplifieras med ett rättsfall som avgjorts i högsta instansen till fördel för privata fastighetsägare där en föreslagen detaljplan ogiltigförklarades eftersom dess genomförande krävde rivning av bostäder (M 91/3343/9, refererad i Karlbro, 2007).

ExL 3 kap. 1§ “Fråga om tillstånd till expropriation prövas av regeringen. Regeringen kan dock överlämna till länsstyrelsen eller, när särskilda skäl föreligger, till annan myndighet att pröva fråga om tillstånd till expropriation, om ansökningen ej har bestritts eller ärendet från allmän och enskild synpunkt är av mindre vikt.”

En stärkt äganderätt - nya ersättningsregler vid expropriation

Faktablad Justitiedepartementet Ju 10.07 · Juli 2010
Ersättning vid expropriation

”Från och med den 1 augusti 2010 gäller nya ersättningsregler för expropriation och andra situationer där fastigheter tas i anspråk med tvång”

"Vad som gäller under en övergångsperiod" - utdrag: Om det är fråga om ledningsrätt tillämpas övergångsbestämmelserna till ledningsrättslagen (1973:1144), om det är frågan om vägrätt tillämpas övergångsbestämmelserna till väglagen (1971:948), etc”

Länkar:
http://www.government.se/content/1/c6/14/96/17/b22283c5.pdf
http://www.regeringen.se/sb/d/12866/a/142413

Rätt till väg kan inte upplåtas till förmån för ej uppförda vindkraftverk utan medgivande från markägaren. Eftersom servitut för väg inte kan upplåtas för en anläggning som inte är uppförd så behövs därmed frivillighet för att få tillgång till byggplatsen med tunga maskiner och dylikt.


Den gröna energins fula miljö

Claes-Erik Simonsbacka 16 Juni, 2014 20:03 Vindkraftverk, Simonsbacka, Holmöarna Permalink Trackbacks (0)

Den gröna energins fula miljö och personskadliga baksida

Användningen av REE-elementen (sällsynta jordartsmetaller) neodym (Nd) och dysprosium (Dy) i bl.a permanentmagnetiserade generatorer (PMG) och direkt drivna (DD-WTG) vindkraftverk ökar kraftigt. Nd och Dy används nu i vindkraftverks generatorers permanentmagneter. Neodym-magneter genererar den högsta energiprodukten av alla permanentmagneter. Nd-magneter är ungefär 2,5 gånger starkare än samarium-kobolt-magneter och 7-12 gånger starkare än aluminium-järn-magneter (Schuler et al, 2011). Nd-magneter har en låg korrosionsbeständighet. För att åtminstone delvis övervinna detta problem är det möjligt att ändra dess inre struktur genom att lägga till en annan sällsynt jordartsmetall (Rare Earth Elements, REE), såsom Dy. Återvinningskostnaderna har dock ökat på grund av korrosion. En annan nackdel med Nd-magneter är att drifttemperaturen begränsas till under sin Curie-temperatur, 300-400 grader Celsius (Muller, 2001). Om Dy eller terbium (Tb) tillsätts kan bearbetningstemperaturen ökas.

För närvarande innehåller PMG i vindkraftverk lågt räknat i genomsnitt 198 kg/MW Nd och 28 kg/MW Dy. De 23 vindkraftverk, Gamesa G128 (märkeffekt 4,5 MW) med permanentmagneter, som Slitevind AB kan komma att uppföra på Holmöarna kan innehålla ca. 20.500 kg Nd och 2.900 kg Dy. Dvs. omkring 50.000.000 kg Nd-malm inklusive gråbergsinblandning + betydande mängder tillredningsberg behöver brytas, processas och utvinnas för att tillverka permanentmagneterna till ev. blivande vindkraftverk på Holmöarna.

Behovet av ”lätta” REE som även används bl. a. i andra elmaskiner, hybrid- och elbilar (s.k. högteknologiska ”gröna” miljöprodukter) bedöms att öka kraftigt under kommande år, ca. 70% av REO (Rare Earth Oxide) är beräknat som oxider och dessa utvinns bl.a ur monazite (Ln,Y, Th,) PO4 och bastnasite (LnFCO3).

För närvarande utvinns REE, >97% i Kina, 2% i Indien, <0,5% i Brasilien och <0,5% i Ryssland. Nd- produktionen beräknas till 30.657 ton år 2015. Den totala gruvproduktionen av REE var år 2010 134.000 ton och världens kända malmreserver uppgick år 2011 till 113.800.000 ton. Koncentrationen av Nd-oxid i REO är vanligtvis omkring 18,5% vilket innebär att det i världen finns ca 20 miljoner ton kända Nd-malmreserver.

Kort om REE-utvinningens miljöeffekter

Gruvbrytning av REE-malmer är besvärligt och inte alls miljövänligt. Stora mängder primärmalm måste brytas pga. att halterna t.ex för Dy är så låg för att erhålla små mängder. Av den totala jordartsmetallhalten är endast några få procent Dy-oxid.

Primärmalmen som krossas och mals ned till mindre korn behandlas sedan med olika kemikalier och syror för att erhålla en s.k. ”metallblandning”. Denna giftiga blandning av kemikalier, syror och olika metaller innehåller både önskade jordartsmetaller och ur miljösynpunkt oönskade metaller. I de flesta fall innehåller de primära malmerna också radioaktiva mineraler som uran och torium, och man kan då säga att de radioaktiva mineralerna kan betraktas som biprodukter till Nd och Dy.

Under förra året kom ofta nyheter om verksamheten vid Talvivaaragruvan i Finland som från början framstod som en dröm, men visade sig bli en mardröm, pga. att flera dammbrott förorenade många utbredda vattendrag bl.a. med stora mängder nickel och uran.

Den farmakologiska och toxikologiska neodymkloriden har undersökts. Kemikalien har enligt forskningen uppvisat en fördröjd akut toxicitet med symptom som liknar de som ses med andra REE. I alla de fall som studerats, uppvisade kemikalien en depressiv handling och orsakade död pga. kardiovaskulär kollaps (hjärtinfarkt) i kombination med livshotande andningsparalys. Tillförsel i ögon med kemikalien orsakade övergående konjunktivala sår. Hudskador med ärrbildning inträffade vid applicering på skadan. De toxikologiska effekter av Nd kan jämföras med effekterna av andra sällsynta RRE-element som t.ex. Dy.

Utvinning av REE-mineraler är det mest förorenande gruvverksamhet som finns i dag och dessutom är ingående enhetsprocesser som separation och rening av REE-malmer/koncentrat mycket energikrävande.Vid all gruvbrytning måste bergmassor som inte är malm med tillräcklig halt för utvinning, så kallat gråberg, läggas i upplag. Sådana gråbergsupplag kan ha höga halter av miljöskadliga ämnen som inte är föremål för utvinning, ex.vis uran, och kan ge samma eller t.o.m. allvarligare spridningsrisker/miljörisker än utvinningsavfallet.

Se dokumentären "Costing the Earth - Rare Earth Investigation.

Bisfenol A ett miljömässigt destruktivt/skadligt ämne i vinkraftverkens rotorblad

Aminer är organiska föreningar som innehåller kväve. De har sitt ursprung från ammoniak, NH3, genom utbyte av en eller flera av dess väteatomer mot kolvätegrupper. Av dessa aminer har de större en viktig användning som härdare för epoxihartser. Bisfenol A (BPA) finns i epoxihartser, polykarbonat (PC), m.fl. BPA och PC är mycket tåliga och användas bl.a. i laminerade eller armerade konstruktioner t.ex. rotorblad till vindkraftverk. Ges tillräckligt med tid kommer större delen av Bisfenol A-ämnet, att med största sannolikhet migrera ur rotorbladen till dess ytor genom urlakning följt av avdunstning eller avlägsnande genom tvättning/regn till naturen. När rotorblad t.ex. skadats och ersätts kan de skadade bladen inte återvinnas ekonomiskt, och det har ännu inte påvisats att det är tekniskt möjligt att återvinna rotorblad, trots enorma kostnader. Så de hamnar i deponier och fortsätter att bl.a. släppa ut Bisfenol A i jordar och vattendrag/livsmiljöer. Rotorblad i stora industriella vindkraftverk innehåller ca. 20 ton per blad, dvs. 60 ton Bisfenol A och Polykarbonat-baserad epoxiharts per vindkraftverk. Några exempel på Bisfenol A:s effekter:

  • Bisfenol A är kontroversiell eftersom den utövar en svag, men detekterbar, hormonliknande egenskap. I EU är Bisfenol A:s användning förbjudet i nappflaskor.
  • Bisfenol A är endokrindisrupta, kan imitera östrogen och kan leda till negativa hälsoeffekter.
  • År 2006, i den av den amerikanska regeringen sponsrade bedömningen av den vetenskapliga litteraturen om hälsoeffekter av Bisfenol A, konstaterades att halterna av Bisfenol A numera är vanliga i den mänskliga kroppen och är förknippad med organisationsförändringar i prostata, bröst, testiklar, mjölkkörtlar, kroppsstorlek, hjärnans struktur och kemi. De genomsnittliga nivåerna i människor är över de nivåer som orsakar skada för många djur i laboratorieförsök.
  • Permanenta förändringar av könsorganen. Förändringar i bröstvävnaden som predisponerar celler till hormoner och cancerframkallande ämnen. Skadliga långtids reproduktiva och cancerogena effekter. Ökad prostatavikt. Lägre kroppsvikt, ökning av anogenitalt avstånd för båda könen, tecken på tidig pubertet. Testosteron-nedgång i testiklarna. Bröstceller predisponerade för cancer. Prostataceller mer känsliga för hormoner och cancer. Minskade modersbeteenden. Omvända normala könsskillnader i hjärnans struktur och beteende. Negativa neurologiska effekter förekommer i icke-mänskliga primater. Stör äggstockarnas utveckling.
  • Barn kan vara känsligare för exponering av Bisfenol A än vuxna. En nyligen genomförd studie fann högre urinkoncentrationer i små barn än hos vuxna under typiska exponeringsscenarier. Hos vuxna elimineras Bisfenol A från kroppen genom en avgiftningsprocess i levern. Hos spädbarn och barn är denna väg inte fullt utvecklad, så de har en minskad förmåga att rensa Bisfenol A från sina system. Det har också uppskattats att från livsmedelskonsumtion har spädbarn och små barn högre Bisfenol A-exponering än vuxna. Studier har visat att foster och små barn som utsätts för Bisfenol A löper risk för sekundära sexuella utvecklingsförändringar, hjärn- och beteendeförändringar samt immunsjukdomar. Kemikalieinspektionen gav nyligen ut en rapport om Bisfenol A med bl.a. följande slutsats (Kemikalieinspektionen, 2011): ”Den kvarstående problembilden, med en låg kontinuerlig allmän exponering för BPA, begränsad kunskap om exponeringskällorna och rådande vetenskaplig osäkerhet i hur exponeringen ska bedömas, ger dock enligt Kemikalieinspektionens mening anledning till fortsatt oro för eventuell påverkan på foster och barn.

PS. Kostnaden för deponering/förbränning av rotorbladen på Holmöarna skulle nu bli ca 2.000.000 SEK. Totalkostnaden för uppdelning av rotorbladen/vingarna i mindre delar är ca 276.000 SEK.


Bättre att spara el med bättre motorer

Claes-Erik Simonsbacka 11 Juni, 2014 12:14 Elmarknaden, Bra! Permalink Trackbacks (0)

Spara är bättre än att bygga och uppföra nya kontraproduktiva vindkraftverk

Att på ett hållbart sätt realisera sparpotentialen borde vara en av de viktigaste beståndsdelarna i energipolitiken. Därför måste EU och dess medlemsstater prioritera ökat sparande framför en utbyggnad av elproduktion med dålig energieffektivitet, som vindkraften, men detta är tyvärr ingenting som energitekniskt okunniga nationella politiska beslutsfattare förstått och seriöst prioriterar.

Om en sparpotential på 20 procent skulle kunna realiseras till 2020, vilket motsvarar 390 miljoner ton oljeekvivalent, skulle det ge stora energi- och miljömässiga fördelar. Koldioxidutsläppen skulle minska mer än dubbelt så mycket som EU enligt Kyotoprotokollet måste minska utsläppen med. Med anledning härav borde det vara självklart för den svenska staten och EU att prioritera, stimulera och stödja riktade insatser i energitekniska effektiviseringsåtgärder framför, att kraftigt subventionera och bygga ut den icke långsiktigt hållbara, lågkvalitativa och kontraproduktiva storskaliga elenergiproducerande vindkraften. Den svenska staten och övriga EU-länder måste också skapa incitament och förutsättningar bl.a. för att stödja en utveckling av produktionsteknik avseende storskalig tillverkning av supraledande material och då framför allt för generatorkonstruktioner. En utvecklad vattenturbinteknologi med supraledande generatorkonstruktioner kan komma att generera upp till 30 procent mer eleffekt med samma mängd vatten.

Europeiska kommissionen förutspår trots allt, att effektiviteten i EU:s system för elmotor kan förbättras 20- 30% till 2020. Elenergiförbrukningen minskas med 135 miljarder kWh i de 27 EU-länderna och CO2- utsläppen förutspås minskas med 63 miljoner ton.

Elmotorerna i Sverige svarar för cirka 65 procent av industrins elenergiförbrukning och cirka 40 procent av Sveriges totala elenergiförbrukning. EU:s ekodesign-krav införd 2009 med klasserna IE1 (Standard Efficiency), IE2 (High Efficiency) och IE3 (Premium Efficiency). Förlusterna kommer att minska med ca 15 % - 20% mellan de olika IE-klasserna. Nu har även IEC-standarden 60034-30-1:2014 för IE4-klassen (Super Premium) antagits och publicerats. Ingen IEC-standard har ännu slutligt antagits och publicerats för IE5 ("Ultra Premium") elmotorer. Inköpspriset för en ”Standard Efficiency” elmotor står ofta endast för ca 5 % av en motors livscykelkostnad, medan ca 90 % är elkostnader.

Införandet av IE4-superpremium effektivitet är en logisk följd av den pågående snabba teknikutveckling samt det faktum att USA, Kanada och Mexiko redan har antagit och infört en ”Minimum Energy Performance Standard” (MEPS) för IE3-klassens elmotorer sedan år 2012. EU MEPS ställer krav på obligatoriska minimieffektivitetsnivåer för elmotorer som införs på de europeiska marknaderna. EU MEPS systemet omfattar de flesta enhastighets trefas asynkronmotorer upp till 375 kW vilket kommer, att införas i tre etapper från och med juni 2011:

- Steg 1 den 16 Juni 2011: Motorer måste uppfylla verkningsgradnivå IE2

- Steg 2 den 1 januari 2015: Motorer med märkeffekt 7,5 - 375 kW måste uppfylla antingen verkningsgradnivå IE3 eller nivå IE2 med en frekvensomriktare.

- Steg 3 den 1 januari 2017: Motorer med märkeffekt 0,75 - 375 kW måste uppfylla antingen verkningsgradnivå IE3 eller nivå IE2 med en frekvensomriktare

Observera, att verkningsgradsnivån IE4 anges i IEC-standarden 60034-30-1:2014, men omfattas inte av EU MEPS. Tillverkare har redan i dag elmotorer för att möta IE4 super premium effektivitetskraven.

På Hannovermässan 2014 presenterade ABB en ny version av sin högeffektiva synkron reluktansmotor (SynRM) IE5 innan IEC slutligt har definierat standarden. Enligt ABB minskar förlusterna med 40% vid jämförelse med en IE2-klassad elmotor. Den nya versionen - kallad SynRM2 - innehåller ferrit magneter, i stället för dyra och sällsynta REE (jordartsmetaller), som normalt behövs i permanentmagnetmotorer (PM- motorer) för att uppnå hög effektivitet. ABB säger att den nya designens, SynRM, prestanda till nästan samma nivå som de bästa REE baserade PM-motorer. ABB grundar sitt IE5 anspråk på att en minskning av förluster 20% anses ofta vara skillnaden mellan IE klasser. SynRM och PM motor måste drivas med frekvensomriktare.

En asynkronmotor, eller induktionsmotor som den också kallas, påverkar elnätet negativt genom att alltid konsumera reaktiv effekt, enheten för reaktiv effekt är voltampere reaktiv (VAr/kVAr). Reaktiv effekt är ett begrepp som uppstår i växelspänningssystem där det är den delen av den skenbara effekten som inte ger upphov till nyttigt arbete och är ett mått på hur mycket fasförskjuten strömmen är i förhållande till spänningen. Den onyttiga reaktiva effekten kräver utrymme i eldistributionsnät.

Minskade magnetiseringsförluster i asynkronmotorer innebär lägre förbrukning av reaktiv effekt för, att kunna generera aktiv effekt. Minskad behov av reaktiv effekt innebär alltså ökat utrymme för överföring av aktiv effekt (W/kW) i eldistributionsnät.

Notera, att med en utvecklad vattenturbinteknologi, och mindre/små supraledande generatorer kan även mindre och lämpliga vattendrag, även i strömmande vatten, tas i drift och bidra till vår elproduktion. Dessutom kommer små vattenkraftverk som tagits ur drift återigen att bli lönsamma.

Högtemperatursupraledare kan vara, om insatser prioriteras, på god väg att revolutionera bland annat generatorkonstruktioner. Detta faktum och alternativ beaktas inte alls i dagens diskussion om energipolitik, framtidens elbehov och elanvändning. Exempelvis kan nämnas en ny värmeprocess för icke järnhaltiga materiel (elektromagnetiska billetsugnar) för framställning av metallämnen baserade på supraledande material. Erfarenheter från dessa ugnar för aluminium har minskat elförbrukningen med upp till 50 procent och ökat produktiviteten (= produktionsresultat dividerat med uppoffring eller insatta resurser) med cirka 25 procent. Då ska man tänka på att värmeprocesser för metallprodukter förbrukar cirka tre procent av världens totala elproduktion.

ABB synchronous reluctance motor-drive package video:

Marathon Electric SyMAX video:


Vindkraftsfundament

Claes-Erik Simonsbacka 04 Juni, 2014 20:54 Vindkraftverk, Drabbade, Simonsbacka, Holmöarna Permalink Trackbacks (0)

Sprickbildningar och söndervittringar / krackelering av vindkraftverkens betongfundament är ett svårlöst problem i vårt klimat, som kan äventyra konstruktions krav med avseende på stabilitet och livslängd. Betongen kan frysa sönder om den inte är lufttillsatt och är exponerad för cyklisk frysning i fuktig miljö. Det som kan hända pga. av sprickbildning är att när betongen karbonatiseras, alltså reagerar med koldioxiden i luften, återgår till kalksten, så tappar den sitt aktiva skydd för armeringskorrosion. Om armeringen börjar rosta finns risk att täckande betongskikt sprängs loss. Det finns också ämnen och processer som kan bryta ner betongen. Det värsta för betong är syra och andra sura ämnen som kan skadas av saltsprängning dvs. av salter som transporteras av markfukten, inträngning av sulfater och/eller alkalier från marken som reagerar med cementpastan/ballasten, eller fukt / vattentransport som lakar ut kalken i betongen.

Med hänvisning till ovanstående är det oansvarigt av Miljöprövningsdelegationen att i tillståndsbeslut för vindkraftsverksamhet fastställa och som ”praxis” föreskriva att fundament skall täckas med jord eller att fundament skall bilas ned några tiotals centimeter under marknivå och därefter täckas över med jord. Om det med stöd av grundläggande krav i miljöbalken tillåts, att endast säg 30-50 cm av fundamentens överyta, nedanför markytan, bilas ner ökar risken för framtida fundaments skador innebärande urlakning och spridning av miljöfarliga ämnen till våra näringskedjor. Förblir fundamenten kvar i marken omöjliggörs även framtida produktiv skogsbruk/markanvändning över fundamenten. Enligt förvaltningslagen måste en myndighet motivera sina beslut och får inte slentrianmässigt bara tillämpa det som numera kan betraktas som ”praxis” Myndigheten måste redovisa en egen bedömning i varje enskilt fall baserat på aktuell forskning och kunskapsläge. Bedömningen måste alltid utgå från i vilken utsträckning människors hälsa och miljön kan påverkas i varje enskilt fall - inte hur det t.ex. har beslutats och/eller dömts i tidigare ärenden. Det kan inte heller betraktas som rättssäkert eller godtagbart för berörda kommuninnevånare, att det som nu ställs alldeles för låga krav på ekonomisk säkerhet för omhändertagande och avfallshantering vid vindkraftsverksamhetens avveckling eller då del av - eller hela verksamheten upphör. Ekonomisk säkerheten prövas av tillståndsmyndigheten enligt 16 kap. miljöbalken. Visar det sig att ställd säkerhet är otillräcklig kan tillståndsmyndigheten enligt 24 kap. 5 § 12 genom omprövning besluta om ytterligare säkerhet. Storleken på säkerhetsbeloppet är nu vanligtvis helt baserat på beräkningar gjorda av operatören / verksamhetsutövaren, som vanligtvis avtalat bort ansvaret och kostnader för kvarstående omhändertaganden och avfallshanteringen efter, att vindkraftverk(en) nedmonterats. Då Miljöprövningsdelegationen har delegerat möjligheten till tillsynsmyndigheter (kommunernas miljönämnder) att ställa mer detaljerade krav i samband med återställning av området, som kommer att ske flera år efter Miljöprövningsdelegationens tillståndsbeslut, än som gällde vid tidpunkten för beslutet i enlighet med tillämpliga delar i miljöbalken men som senare kan ha ändrats och/eller att fundament är så skadade att det bedöms, att de måste tas bort i sin helhet. Myndighetskravet bör med anledning härav vara, att fundament(en) helt skall tas bort i samband med avveckling(en) av delar eller av eller hela verksamheten. Som en konsekvens av detta måste ansvarig myndighet ställa relevanta krav på ekonomisk säkerhet för omhändertagandet och avfallshanteringen så, att inte skattebetalarna som vanligt är, drabbas av kostnaderna i slutänden för miljöfarliga verksamheter.

Exemplet på Holmöarna, Umeå Kommun

Vindkraftverkens gravitationsfundamenten på Holmöarna, blir ca 21,4 x 21,4 meter stora och med ett djup på ca 3 meter, dvs. 21,4 x 21,4 x 3 = 1.374 kubikmeter per gravitationsfundament. Detta innebär att totalt på Holmöarna kan, om Slitevind AB bygger 23 vindkraftverk med kvadratiska fundament, finnas omkring 31.600 kubikmeter gravitationsfundament med en totalvikt av omkring 3500 x 23 = 80.500 ton, varav fundamenten kan antas bestå av ca 1.500 x 23 = 34.500 ton betong samt av ca 2.000 x 23 = 46.000 ton ingjutningsgods/armeringsjärn.

Den slutliga konstruktionen på fundamentet måste dock anpassas till markförhållanden på uppställningsplatserna.

Att helt bila och ta bort ett vindkraftsfundament inkl. etableringskostnad (exkl. borttransporter) antas kosta 500 SEK per kubikmeter. Total kostnad blir då 34.500 x 500 = 17.250.000 SEK. Till detta tillkommer kostnader för att fylla igen fundaments groparna inkl. transporter.

Den totala kostnaden för att endast deponera betong (exkl. transporter) skiljer sig i olika delar av Sverige. I Umeå kommun debiterar nu 30 SEK (exkl. moms) per ton krossad betong och 785 SEK per ton armerad betong. Total kostnad för deponering av all krossad betong blir 30 x 34.500 = 1.035.000 SEK.

Detta exempel visar tydligt på varför ansvarig tillståndsmyndighet för vindkraftsparker, med kommunens goda minne, inte alls ställer relevanta krav på ekonomisk säkerhet för omhändertagandet och avfallshanteringen vid vindkraftsverksamheters avveckling. Skulle säkerheten för omhändertagandet och avfallshanteringen vid vindkraftsverksamhetens avveckling på Holmöarna även omfatta kostnaden för deponering / förbränning av rotorbladen från vindkraftverken skulle ca 2.000.000 SEK tillkomma. Kontentan av detta blir med stor sannolikhet, att det blir skattebetalarna / berörda kommuninnevånare i slutänden som får betala för omhändertagandet och avfallshanteringen då de industriella vindkraftsparkerna skall avvecklas då ex. vis mindre markägare med avtalade krav att återställa och sanera marken sedan vindkraftverken är nedmonterade troligtvis kommer att sakna betalningsförmåga för sina avtalade åtaganden med verksamhetsutövare. NOTERA, att i ovanstående ingår inte kostnader för isärtagning och nedmontering inkl. borttransporter av de 23 vindkraftverken. Räkna med att kostnaderna för skattebetalare / berörda kommuninnevånare blir betydande för avveckling av vindkraftsverksamhet t.ex. i samband med konkurs, om inte varje ansvarig tillståndsmyndighet fastställer rimliga krav på ekonomisk säkerhet och/eller omprövar tidigare beslut om ytterligare säkerhet.

Är det otillåten "ministerstyre" som i alla avseenden råder då det gäller, att med alla medel driva igenom den lågkvalitativa och långsiktigt ohållbara storskaliga industriella vindkraftsutbyggnaden i vårt land?

Vad ingår i nedmontering av vindkraftverk och ansvar för återställande och ser de ekonomiska säkerheternas storlek ut?

Att montera ned vindkraftverk som inte längre är i bruk handlar inte bara om att återställa platsen.

Ekonomisk säkerhet - Utdrag

”Tillstånd till en vindkraftverksamhet kan förenas med krav på att ekonomisk säkerhet ställs (16 kap. 3 § miljöbalken). Huvudsyftet med att ställa krav på ekonomisk säkerhet är att slippa riskera att allmänna medel måste användas framöver för till exempel nedmontering och återställande av mark. Det är sökanden som ska att visa att säkerheten är tillräcklig och i övrigt godtagbar.”

”I förarbetena anges följande om begreppet betryggande säkerhet. "Ofta kan säkerheten behöva vara skyddad vid gäldenärens konkurs och omedelbart tillgänglig för tillsynsmyndigheten". Med tillgänglig i detta sammanhang menas att säkerheten ska vara enkel att realisera när den behöver tas i anspråk. En väsentlig förutsättning vid en sådan bedömning är naturligtvis att säkerheten kan omvandlas till pengar i den takt som krävs för att det planerade avhjälpandet ska kunna genomföras. Med tanke på säkerhetens syfte, att garantera att tillräckliga medel finns för avhjälpande, bör de förväntade avhjälpandekostnaderna kunna tjäna som utgångspunkt vid bedömningen av om säkerheten är tillräcklig." (prop. 2006/07:95 s. 110).”

Länk Naturvårdsverket

Nedmontering av vindkraft: Ekonomisk säkerhet: Utdrag

Enligt 16 kap. 3 § Miljöbalken (1998:808) kan tillståndsmyndigheten ställa sådana krav på ekonomiska garantier.

”En dom från 2011 i Högsta Domstolen beskriver de principer som gäller för frågan om säkerhet för vindkraftverk vid tillstånd enligt miljöbalken (HD 2011-06-01 T 5420-08). I domen anger Högsta Domstolen att tillståndsmyndigheten vid sin tillståndsgivning i allmänhet inte har anledning att bestämma vilken form säkerheten ska ha. Frågan ska lämnas öppen så att tillståndshavaren kan välja form när denna genom tillståndsvillkoren har fått klart för sig hur stor säkerheten ska vara och när den ska ställas. Om säkerheten är godtagbar prövas av tillståndsmyndigheten. Det är den sökande som måste kunna visa att vald form för säkerhet är betryggande.”

”Än så länge är det svårt att tyda någon entydig praxis vad gäller säkerhetens storlek från Miljööverdomstolen, men i flera fall har den landat på minst 300 000 kr per verk.”

Länk Nätverket för vindbruk

PS. Så här absurd ser verkligheten ut då det gäller ekonomiska säkerheter!


Ljudberäkningarna oseriösa!

Claes-Erik Simonsbacka 03 Juni, 2014 20:48 Vindkraftverk, Drabbade, Buller, Simonsbacka, Holmöarna Permalink Trackbacks (0)

Ljudberäkningarna för vindkraftverk på Holmöarna är oseriösa!

Antaganden för ljudberäkningar. Utskrift/Sida 2014-01-10 08:44 / 1. Ljudberäkningsmodell: Svensk 2009; Vindhastighet: 8,0 m/s; Markdämpning: Ingen; Meteorologisk koefficient, C0: 0,0 dB; Typ av krav i beräkning:1: VKV ljud jämförs med krav (DK, DE, SE, NL etc.). Rena toner (Observera: Används BARA om minst ett VKV uppges avge rena toner). Rena toner: Tillägg för rena toner adderas till krav: 5,0 dB(A) . Alla ljudvärden är medelvärden (Lwa) (Normal); Imissionshöjd (ö mark): Använd standardvärde från beräkningsmodell; Ljudkrav: 40,0 dB(A); Beräkningsprogram: WindPRO version 2.9.269 Nov 2013.

Beräkningarna enligt ovan inkluderar inga säkerhetsfaktorer för vår - höst respektive vinterförhållanden utan redovisas endast ett tillägg för rena toner (i enlighet med Naturvårdsverkets riktlinje). Det är vidare okänt hur stor säkerhetsmarginalen är till de verkliga beräknade värden som skulle föreligga framför allt vintertid med isbelagda/is påbyggda rotorblad, då ljud / buller nivåer är högre. Inga resultat från kontroller för skillnaden mellan A-vägda och C-vägda ljudnivåer i alla ljudkänsliga punkter har redovisats. Beräknade ljudnivåer över 38 dB(A) under dimensionerande förhållanden i vårt kalla och isiga klimat/miljö kan inte anses som acceptabla (om kravet på gränsvärdet är 40 dB(A)) med hänsyn till beräkningsmodellernas o- noggrannhet, osäkra indata från tillverkarna samt otillräcklig säkerhetsmarginal i beräkningarna med hänsyn till osäkerheten i beräkningsmodeller och indata / källstyrka.

Erfarenheten har klart visat, att hela den svenska vindkraftsutbyggnaden har baserats på felaktiga bullerberäkningar bl.a. på grund av fel i beräkningsmodeller, otillräckliga säkerhetsmarginaler, osäkra källjud okunskap om ljudets utbredning, etc. Dvs. ljuddata som är redovisat enligt ovan är inte alls tillförlitliga, ja till och med oseriösa.

Nuvarande bullernorm om 40 dB(A) är inte anpassad till vindkraftsljudets speciella karaktär - modulerat ljud och aldrig konstant samt med hörbara inslag av impulsljud. Hänsyn har inte tagits och tas inte nu heller till den potentiella risken för personer med central sensorisk överkänslighet och risker för vindkraftsrelaterad översjuklighet. I aktuellt regelverket för vindkraftsetablering tas inte heller hänsyn till infraljud och dess påverkan på innerörat vilket enligt vetenskapen utgör en möjlig hälsorisk för personer med migrän eller annan typ av känslighetsökning. Gränsvärdet för högsta tillåtna ekvivalenta ljudnivå bör vara högst 35 dB(A) i områden med låg bakgrundsnivå. Socialstyrelsens allmänna råd inomhus anger högst 30 dB(A) för ljud utan tonala komponenter. För ljud med tonala komponenter gäller 25 dB(A). Myndighetskraven bör vara att gränsvärdet, deklarerad källstyrka, som ska användas både i bullerprognoser och i garantier bör anges som uppmätt värde under dimensionerad förhållande ökat med minst 3 dB(A i ljudstyrka).

Det är väl känt att myndigheterna brukar sätta villkoret till 40 dB(A) med hänvisning till "praxis". Det är också väl känt att miljödomstolarna brukar godta beräkningar utan säkerhetsmarginal men detta strider mot vetenskapliga principer och akustisk erfarenhet. Enligt förvaltningslagen måste en myndighet motivera sina beslut och får inte bara hänvisa till praxis. Myndigheten måste redovisa en egen bedömning baserat på aktuell forskning och kunskapsläge. Bedömningen måste alltid utgå från i vilken utsträckning människor störs eller deras hälsa påverkas i det enskilda fallet - inte hur det har dömts i tidigare ärenden.

Av Conny Larssons och Olof Öhlunds, Institutionen för geovetenskaper Uppsala Universitet, vetenskapligaden potentiella risken för personer med central sensorisk överkänslighet. handling beträffande amplitud modulering av ljud från vindkraftverk under olika meteorologiska förhållanden framgår bl.a. översatt till svenska: ”Att ljud retar en del människor även om ljudnivåerna är relativt låga. Detta kan bero på amplitudmodulerad "svischande" turbinljud, som inte beaktas av standardförfaranden för mätning av genomsnittliga ljudnivåer.” För mer information se denna länk från AIP Publishing.

Today Tonight report on Wind Farms:

PS. Dags för Naturvårdsverket, att ändra regelverket, även om ovannämnda dom blir överklagad, så att närboende slipper bli utsatta för ”terrorliknande” buller från vindkraftverk.

TILLÄGG:

DOM, 2014-05-27, meddelad i Växjö.
Mål nr M 4848-13
DOMSKÄL

Klagorätt - Några utdrag:
”Mark- och miljödomstolen finner att vid bullernivåer kring ca 30 dB(A) kan buller från vindkraft uppfattas och för någon procent av befolkningen även uppfattas som störande (Naturvårdsverket/Vindval rapport 5956). Det kan utgöra en utgångspunkt för bedömning av gränsen för störningsnivå som utgör klagorätt. 1Med tanke på beräkningsosäkerheter, inte minst på grund av det delvis kuperade landskapet och möjliga vindskyddade lägen, kan även något lägre bullernivåer beaktas.” ”Det kan då inte uteslutas att lågfrekvent buller kan förekomma inomhus, beroende på husets ljuddämpande egenskaper, och föranleda sömnstörningar. Denna aspekt av buller är därmed av betydelse för lokaliseringsbedömningen.””I analogi med ovanstående bör även frågan om lågfrekvent ljud anses ingå i det bullervillkor som är styrande för det slutliga valet av lokalisering och typ av verk.”

Villkor – några utdrag:
”Mark- och miljödomstolen anser att miljöprövningsdelegationens motivering av att lågfrekvent ljud bör villkorsregleras, ska fullföljas genom ett entydigt slutligt villkor, och därmed ge samma styrande funktion för val av teknisk utformning och slutlig placering som villkoret för A-vägt buller. Värden enligt tabell 2 i Folkhälsomyndighetens allmänna råd om buller inomhus (FoHMFS 2014:13) ska då anges.”

Läs hela domen här.


Arrendekontraktsfällan

Claes-Erik Simonsbacka 06 Maj, 2014 18:55 Insändare vindkraftverk, Simonsbacka Permalink Trackbacks (0)

Är privata markägare verkligen medvetna om den legala innebörden av innehållet i deras arrendekontrakt?

Vindkraftsbolagen är en av få industrier som väljer att arrendera istället för att köpa mark. Allt fler markägare har i efterhand börjat fundera över vad arrendet/nyttjanderätten egentligen innebär. Har fått ta del av ett kontrakt där det bland annat står, att det betongfundament som vindkraftverket vilar på ej är vindkraftsföretagets ansvar vid en eventuell nedmontering. Istället rekommenderas markägaren att bila bort 30 cm av översta delen av fundamentet och sen jordtäcka. Men får t.ex. ett armerat betongfundamentet som väger cirka 1300 ton bara lämnas kvar i marken och vad gäller egentligen enligt miljöbalken (MB)? Enligt MB gäller följande: Den som innehar avfall ska se till att avfallet hanteras på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt (15 kap. 5 a § miljöbalken). Att lägga/lämna betongavfall i naturen är inte att ta hand om det på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Gör man det kan det anses som nedskräpning 15 kap. 30 § miljöbalken. Det är straffbart enligt 29 kap. 7 § miljöbalken och kan innebära böter eller fängelse i upp till ett år. Totalkostnaden för att bara sönderdela, frakta bort och deponera ett fundament beräknas uppgå till närmare fem (5) miljoner kronor. Det finns alltså all anledning för markägarna att känna oro då de åtminstone i andra hand kan bli ansvariga för verksamheten.

En annan fråga är vad som händer med vindkraftsverk/-parker, t.ex. vid ett vindkraftsbolags/verksamhetsutövarens konkurs? Vem blir ansvarig för all företagssanering av vindkraftverk med ingående vingar/rotorblad, innehållande bl.a den miljöfarliga ämnet bisfenol A, återställning av marken, etc. vid en konkurs där konkursboet saknar ekonomiska medel för saneringen? När tillstånd enligt MB ges till vindkraftsverksamhet och tillståndet förenas med villkor om att säkerställa kostnader för återställningsåtgärder ska återställningsåtgärderna framtas i samråd med markägare, för arbetet ansvariga kommunala nämnder och tillsynsmyndigheten. Enligt undertecknad binds markägaren och kommunen till kostnadsansvar om konkursboet saknar ekonomiska medel för saneringen/åtgärderna.

Vad undertecknad kunnat utröna finns inte i MB stipulerat något producentansvar som innebär producenternas ansvarar för att ta hand om och destruera avfall från vindkraftverkens rotorbladen (glasfiberarmerad epoxiplast) som bl.a. innehåller det miljöfarliga ämnet bisfenol A. Om inte ett tydligt producentansvar införs i MB som inkluderar om omhändertagande och destruktion är sannolikheten stor avfallet, rotorbladen, under vindkraftverkens livscykel kommer, att dumpas i naturen då ett hållbart fungerande återvinningssystem inte finns i dag. Att även lägga/lämna detta avfall i naturen är inte att ta hand om det på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Gör man det kan det också anses som nedskräpning 15 kap. 30 § miljöbalken. Det är straffbart enligt 29 kap. 7 § miljöbalken och kan innebära böter eller fängelse i upp till ett år.

Vilka kostnader för ett långsiktigt hållbart omhändertagande och destruktion av vindkraftverkens rotorblad kommer att bli i framtiden för avfallsinnehavarna, är svårt att sia om i dag.

Beträffande fundament, se denna länk.

Läs hela texten här (pdf).


1 2  Nästa»

Creeper MediaCreeper