Brev till samtliga Sveriges Kommuner

Claes-Erik Simonsbacka 02 Oktober, 2014 17:12 Vindkraftverk, Insändare vindkraftverk, Simonsbacka Permalink Trackbacks (0)

Er kommun kan ha begått brott och kan tänkas begå nya brott!

Några exempel på vanliga antagna riskavstånd/skyddsavstånd i kommunernas vindbruksplaner / tematiska tillägg till översiktsplaner - Antagandehandlingar

”Vindkraftverk innebär som regel liten risk för nedfallande delar.”

”Risk för isbildning föreligger men kan elimineras genom att förse verken med ishindrande system.”

” Om enstaka verk ska byggas i kustområdet bör de placeras i redan påverkade landskap, t.ex. längs större vägar och vid industriområden.”

”Avståndet till allmän väg bör vara minst verkets totalhöjd (dvs. tornhöjden plus halva rotorbladsdiametern), dock minst 50 meter oavsett vägtyp.”

”Vi har använt det skyddsavstånd till vägar och järnvägar som rekommenderas av Vägverket för allmän väg. Det innebär minst verkets totalhöjd, dock minst 50 meter. (Boverket 2009).”

”Avstånd mellan järnvägsbank/kontaktledning bör vara minst totalhöjden, d.v.s. tornhöjden + halva rotorbladsdiametern, dock minst 50 meter.”

”Säkerhetsavstånd som normalt brukar användas till större vägar, järnvägar, master och större kraftledningar är verkets höjd (Boverket 2009). Trafikverket anger även att avståndet mellan allmän väg och vindkraftverk bör vara minst totalhöjden på verket, dock minst 50 meter oavsett verktyp.”

”För järnväg anger Trafikverket att avståndet mellan järnvägsbank/kontaktledning och vindkraftverk bör vara minst totalhöjden på verket, vilket i praktiken innebär totalhöjden plus 20 meter från närmsta spårmitt.”

Det kan även tilläggas, att inte heller topografin/höjdskillnaden mellan vindkraftverk och omgivande markområde på uppställningsplatserna har beaktats i rubricerade handlingar av kommunerna.

Knappast någon kommuner har följt Vindkraftshandbokens av 2009 (Boverkets) råd på sidorna 32 och 33 beträffande kommunernas ansvar ”för att bedöma behovet av riskavstånd och om någon särskild riskanalys behöver göras. Riskbedömning bör göras lokalt bland annat utifrån de nedisningsförhållanden som kan förväntas på den aktuella platsen, hur ofta människor kan tänkas vistas vid verken och om det finns egendom som är särskilt känslig för skador. En bedömning av verkens förmåga att upprätthålla säkerhetssystem och att klara av is- och andra förhållanden som råder i kallt klimat måste också vägas in.”

Ansvariga sektorsmyndigheter och Elforsk rapport 12:13 uppger bl.a. följande beträffande riskavstånd för iskast och/eller hårt packad snö:

Transportsystemet i samhällsplaneringen
Trafikverkets underlag för tillämpning av 3–5 kap. miljöbalken och av plan– och bygglagen
Utgivare: Trafikverket.
Publikationsnummer: 2013:121.
ISBN: 978-91-7467-512-2.
Utgivningsdatum: Oktober 2013

Vindkraftverkens säkerhet och riskavstånd - Utdrag
7.11 Master och vindkraftverk, sidan 128
7.11.1 Järnväg, sidan 128

”• Avståndet mellan spårmitt och ett vindkraftverk bör vara minst vindkraftverkets totalhöjd (tornhöjd + halva rotorbladsdiametern) plus 20 meter. Avståndet bör dock alltid vara minst 50 meter.”

”• Hänsyn bör tas till risken för så kallade iskast, där is eller hårt packad snö slungas från rotorbladen. Elforsk rekommenderar i sin rapport 04:13 att riskavståndet kalkyleras med ekvationen d = (D + H) x 1,5 där d är riskavstånd [m], D rotordiameter [m] och H navhöjd [m].”

7.11.2 Väg, sidan 129, 130
”• Avståndet mellan ett vindkraftverk och en allmän väg bör vara minst lika stort som vindkraftverkets totalhöjd (tornhöjd + halva rotorbladsdiametern), dock alltid minst 50 meter.”

”• Hänsyn bör tas till risken för så kallade iskast, där is eller hårt packad snö slungas från rotorbladen. Elforsk rekommenderar i sin rapport 04:13 att riskavståndet kalkyleras med ekvationen d = (D + H) x 1,5 där d är riskavstånd [m], D rotordiameter [m] och H navhöjd [m].”

http://publikationswebbutik.vv.se/upload/7195/2013_121_Transportsystemet_i_samhallsplaneringen_2.pdf

Skrivelsen ”Vindkraft - Arbetsmiljö och säkerhet” framtagen av Energimyndigheten, Arbetsmiljöverket, Boverket, Elsäkerhetsverket, Naturvårdsverket, Transportstyrelsen, Trafikverket och Försvarsmakten - Utdrag
2014-03-17

Bedöma risk för iskast
”Som stöd för bedömningar av risk för iskast har Elforsk tagit fram en rekommendation om bedömning av riskavstånd vid risk för iskast i rapporten ”Svenska Erfarenheter av vindkraft i kallt klimat, Elforsk rapport 04:13”. Med riskavstånd menas här inom vilket avstånd från vindkraftverket det finns risk för iskast. Riskavståndet vid risk för iskast bör enligt denna studie beräknas enligt följande formel: Riskavstånd = 1,5 x (rotordiameter + navhöjd). För exempelvis ett vindkraftverk som har en rotordiameter på 130 m och navhöjd på 150 blir skyddsavståndet 420 m.” ”Riskavståndet bör dock bedömas från fall till fall, utifrån den valda lokaliseringens förhållanden, bland annat utifrån de nedisningsförhållanden som kan förväntas på den aktuella platsen, hur ofta människor kan tänkas vistas vid verken och om det finns egendom som är särskilt känslig för skador.”

Väg
”Med tanke på säkerheten bör vindkraftverk i möjligaste mån placeras så att de anpassas till omgivande landskap och bebyggelse. Avståndet mellan ett vindkraftverk och en allmän väg bör vara minst lika stort som vindkraftverkets totalhöjd (tornhöjd + halva rotorbladsdiametern), dock alltid minst 50 meter. I områden där det finns risk för iskast måste även denna risk beaktas, vilket beskrivs i avsnittet ”Bedöma risk för iskast” ovan.”

Järnväg
”Vid etablering av vindkraftverk bör avståndet mellan spårmitt och ett vindkraftverk vara minst vindkraftverkets totalhöjd (tornhöjd + halva rotorbladsdiametern) plus 20 meter. Avståndet bör dock alltid vara minst 50 meter. Hänsyn bör även tas till risken för iskast, se vidare i avsnittet ”Bedöma risk för iskast” ovan.” 2

https://www.vindlov.se/Global/Arbetsmilj%C3%B6%20och%20s%C3%A4kerhet%20vid%20vindkraftverk_20140317.pdf

Elforsk report 12:13 Icing of Wind Turbines - Utdrag:
Summary
”There is a large need for more and better icing measurements, especially at wind turbine blades. Today's instruments are not reliable and accurate enough. As long as such instruments don't exist, large uncertainties remain in the understanding of icing on wind turbines in general and in the development of new wind turbine ice accretion models.”

”There is a need for more detailed investigations on ice throw of wind turbines and the development of validated ballistic models which are able to determine the risk of ice throw at any planned wind farm.”

4.4 De-Icing and Anti-Icing - State of the Art
”One thing which is common for this research field is that most of this work is done internally by manufacturers and therefore, only very little information about the technical specifications and the performance of these systems is available to the public.”

De-icing
”Currently, it is not possible to predict icing turbine-specifically in order to start up de-icing systems before there is ice on the blades. Only after the detection of ice on the blades, the process of removing the ice can be started. A preventive de-icing, which would then be anti-icing is not available today.”

”There are not yet any information of long term effects of heating systems on the blade structure of large wind turbines.”

”As de-icing systems mostly focus on the leading edge of a rotor blade, there is a probability for secondary icing, i.e. the ice is melted but re-freezes on the unheated parts of the rotor blades.”

Anti-icing
”Most of these approaches are tested in labs, there are only few field tests. Field tests are mainly available for hydrophobic coatings. Biochemical technologies are still in the labs.”

4.5 Safety issues
4.5.1 Ice throw - State of the Art
Beträffande ekvationen d = 1,5 x (D + H) där d är riskavstånd [m], D rotordiameter [m] och H navhöjd [m “The major drawback of the formulas is the fact, that the dependency of the ice throw risk on the wind statistics under typical icing conditions is neglected”.

”Today there exist only rare systematic empirical studies on the distribution of ice throw of wind turbines.”

http://www.elforsk.se/Global/Vindforsk/Survey%20reports/12_13_report_icing.pdf

International Energy Agency (IEA) uppger bl.a. i Task 19:s slutrapport, av 2.4.2009 – Utdrag
4.3 Key findings –4.5 Safety issues
5.2.5 Safety issues - Ice throw Safety: “No fallen ice chunks have been found further than 5 rotor diameter from the tower base of a wind turbine. The size of fallen ice chunks can be everything between few grams to several kilograms. Thus, there is a clear need to protect the risk area”.

NOTERA även, att i Statens Officiella Utredningar, SOU, 1999:75 uppges, ”att det finns rapporter om att blad/bladdelar lossnat, bultar, isbitar och isklumpar har slungats iväg från vindkraftverk på mer än 300 m avstånd”. Notera att vid denna tidpunkt var totalhöjden d = 90 m (navhöjden H 60 meter och rotordiametern D/2 = 30 meter).

Kommentarer:

Det finns risk för isbildning och utkastade föremål oavsett årstid inklusive iskast från vindkraftverk uppställda inom Er Kommun som bl.a. kan utsätta 3:je person och egendom för livsfarliga säkerhetsrisker, ja till och med dödliga olyckshändelser oavsett om vindkraftverk är utrustade med ”ishindrande system” eller inte!

Som framgår av nästan alla av Kommunernas Vindbruksplaner/Vindkraftsplan beaktas inte alls relevanta krav på säkerhetsfordringar för 3:je person, egendom och trafiksäkerhet etc. då vindkraftverk är i drift och i bruk, roterar, då antagna Vindbruksplaner/Vindkraftsplanen inte antagit ett tillräckligt minsta riskavstånd för utkastade föremål som blad / bladdelar lossnat, bultar, isbitar och isklumpar från vindkraftverk t.ex. till väg, järnväg, industrianläggningar, etc. Notera att ”Trafikverkets underlag för tillämpning av 3–5 kap. miljöbalken och av plan– och bygglagen” och skrivelsen ”Vindkraft - Arbetsmiljö och säkerhet” som anger med stöd av ”Henry Seifert ́s ekvation d = 1,5 x (D + H) där d är riskavstånd [m], D rotordiameter [m] och H navhöjd [m]”, att ” i områden där det finns risk för iskast måste även denna risk beaktas”.

Er Kommun är en egen myndighet som när vindkraftsverk skall uppföres inom kommunen aktivt måste pröva och besluta i alla vindkraftsärenden och om vindkraftsverk godkänns för etablering inom Er kommun så, att ev. Länsstyrelsens Miljöprövningsenhet kan gå vidare med tillståndsärendet.

De kommuner som endast har beaktat säkerhetsrisk t.ex. för iskast då vindkraftverk inte är i drift och i bruk, inte roterar, kan ha begått och kan tänkas begå nya brott på grund av oaktsamhet och försummlighet. Detta bör kontrolleras, följas upp och nödvändiga åtgärder måste vidtas!

PS. I hela landet finns risk för isbildning och enligt Elforsk rapport 08:46 är storleksordningen 70 procent av Sveriges yta, som riskerar omfattande isbildning på eventuella vindkraftverk.

Bureå 2014-10-01

Claes-Erik Simonsbacka Köpmangatan 8

932 52 BUREÅ

Säkerhetssakkunnig ingenjör


Några grannfastighetsaspekter

Claes-Erik Simonsbacka 24 September, 2014 20:07 Insändare vindkraftverk Permalink Trackbacks (0)

Med stöd vilken/vilka svensk(a) rättsakter(er) har Kommunerna vanligtvis bedömt/bedömer att vindkraftverkens grannfastighetsägare som inte avtalat om markupplåtande eller intrång under vindkraftverkets(ens) livslängd alltid obehindrat ska kunna ta sig till och använda/bruka sin mark/egendom inom vindkraftverkets(ens) skyddsområde/säkerhetsområde då vindkraftverk är i drift utan att behöva tänka sig/befara, att bli utsatt för vindkraftverkets(ens) livsfarliga säkerhetsrisker genom fallande och/eller utkastade föremål oavsett årstid?

Miljöbalken innehåller bl.a. följande skrivning i 2 kap.6 §: För en verksamhet eller åtgärd som tar i anspråk ett mark- eller vattenområde ska det väljas en plats som är lämplig med hänsyn till att ändamålet ska kunna uppnås med minsta intrång och olägenhet för människors hälsa och miljön”. Notera, att det inte står ”utan intrång och olägenhet” utan lagen talar om att minimera intrång och olägenheter. Det finns ärenden där bygglov meddelats efter bedömning av att det inte förelegat någon fara för människors säkerhet och inte heller någon betydande olägenhet för ägaren av en grannfastighet när grannfastigheten omfattas av obebyggd jordbruksmark förhållandevis nära vindkraftverket.

Miljöbalken 1. kap., 1:a §, punkt 4: Miljöbalken skall tillämpas så, att: mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas”. Detta innebär att myndigheter väger ekologiska, sociala, kulturella och samhällsekonomiska intressen mot varandra och kommer fram till en kompromiss. Detta innebär då också att alla som bor i Sverige enligt myndigheterna måste tåla sådana kompromisser. Med andra ord, grannfastighetsägare måste alltså tåla en viss påverkan från verksamheter enligt miljöbalken, så länge den inte överskrider någon viss odefinierad nivå. Sedan kan man enligt myndigheterna kanske diskutera hur kompromissen bör se ut. Slutligen är det en bedömningsfråga för mark- och miljödomstolarna. Myndigheterna följer mark- och miljödomstolarnas praxis. Tillträde till annans mark medges i miljöbalken 28 kapitlet, 2 §. Ersättning för sådant intrång får inte myndigheterna själv besluta om (se miljöbalken 22 kapitlet, 26 §). Där måste fastighetsägaren själv väcka talan inför mark- och miljödomstol, enligt miljöbalkens 32 kapitel.

I 32 kap. miljöbalken finns regler om skadestånd. I en rättslig process om sådan skadestånd är huvudregeln, att den part som förlorar målet ska ersätta motpartens rättegångskostnader. Enskilda som processar omfattas dock av rättshjälpslagen (1996:1619) och kan därmed beviljas rättshjälp för att ha ekonomiska resurser för att anlita juridiskt biträde i en rättsprocess. Har man rättsskydd i sin hemförsäkring är det i stället försäkringen som får tas i anspråk för att täcka kostnaderna för rättsprocessen. Fri rättshjälp där man inte betala någonting alls för att få anlita juridiskt biträde i tvist finns inte i svensk rätt. Däremot finns regler för hur den slutliga fördelningen av rättegångskostnader i olika typer av mål skall ske.

Vindkraftverk utgör ett allvarligt ingrepp i allemansrätten, som är inskriven i Regeringsformen (2 kap. 18 §) – en av Sveriges fyra grundlagar. Detta medför t.ex. att skog inte kan avverkas och mark brukas innanför riskområdet/förbudsområdet med beaktande av bl.a. Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 1981:15, SKYDD MOT SKADA GENOM RAS, om berörda vindkraftverk inte är avställda under avverkningstiden. Detta gäller naturligtvis också för annan odling, bär-, svampplockning, etc. Även möjlighet till eftersök av trafikskadat och/eller skadeskjutet vilt inom riskområdet/förbudsområdet förhindras. Inte heller renägare kan hämta sina renar inom förbudsområdet/riskområde/skyddsområde, om inte berörda vindkraftverk är avställda. Hämtas t.ex. renar då vindkraftverk är i drift (roterar) och i bruk (roterar) sker det på egen risk, om förbudsskyltar finns uppsatta.

PS. Utgå inte ifrån att prövningsmyndigheter inhämtar synpunkter av grannfastighetsägare!


Vindkraftverkens säkerhet och riskavstånd

Redaktionen 23 September, 2014 15:19 Insändare vindkraftverk Permalink Trackbacks (0)

Brev till regeringen från Claes-Erik Simonsbacka, Bureå: Ang. Vindkraftverkens säkerhet och riskavstånd till väg och järnväg.

Läs här.


Wachtmeister och Persson, FSL, kräver nya tag

Redaktionen 03 September, 2014 14:26 Vindkraftverk, Insändare vindkraftverk, I vanlig media Permalink Trackbacks (0)

Föreningen Svenskt landskapsskydd i Norrbottens-Kuriren:

obekväma sanningar för den heliga kon, vindkraft

Läs här.


Berättelse från Brattberget - 2014 - del 2

Inger Almström 02 September, 2014 11:06 Insändare vindkraftverk, Drabbade, Anmälningar och överklaganden, Brattberget Permalink Trackbacks (0)

Detta är del 2 av Inger Almströms texter från 2014. Här är 2014 - del 1 och del 3.

Klicka på artikelrubriken och bläddra till längst ner för att se det senaste.

 (Läs mer)


Centern gör kullerbytta i energifrågan

Redaktionen 11 Augusti, 2014 23:27 Insändare vindkraftverk Permalink Trackbacks (0)

Insändare i Hela Hälsningland

Lokalt i Hälsingland riskerar vi att få många hundra vindkraftverk om våra politiker fortsätter vara populister ridande på kunskapsunderskott, kanske hos sig själva men också hos oss väljare.

Vindlobbyn är försåtlig i sin desinformation till oss om vindkraft.

I onsdagens DN Debatt presenterar C ett stödsystem för elbilar. Det är bra, transportsektorn är CO2-problemet i Sverige. Men man avslutar med en kullerbytta liknande dem vi tidigare känner igen från partiet. "Centervisionen är att ställa om till helt förnybar elproduktion."

Men kopplingen är helt fel och dessutom medvetet försåtlig. Vi har ingen CO2-belastande el i landet. Elbilars elbehov ryms väl inom den överproduktion av el vi nu har och har alltså ingenting med förnyelsebar el att göra. C misslyckas åter med sina visioner, detta för att vinna röster i en komplicerad fråga där väljaren inte kan begäras se den felaktiga koppling partiet gör mellan elbilar och elproduktion.

Genom att bygga ut vindkraft skadar man miljön mångdubbelt och det helt i onödan. Vindkraften behövs inte ur någon aspekt i vårt land. En fråga som myndigheter och politiker inte alls törs utreda är ljudets påverkan på den biologiska mångfalden. Infraljud är utvecklat som krigsvapen men här låtsas vi inte om ljudpåverkan trots rapporter från hela världen där man påvisar det biologiska livets negativa påverkan av infraljud. Spara el samt ge sig på transportsektorn är miljöpositivt. Utbyggnad av ännu mer elproduktion är så fel som något kan bli i miljöns namn.

Kjell Söderlund

JA - DU LÄSTE RÄTT- Infraljud är utvecklat som krigsvapen men här låtsas vi inte om ljudpåverkan trots rapporter från hela världen där man påvisar det biologiska livets negativa påverkan av infraljud.


Vad gör Naturskyddsföreningen I Robertsfors?

Urban Zingmark 28 Juli, 2014 23:31 Insändare vindkraftverk Permalink Trackbacks (0)

Tack och lov finns det lokala grupper i Naturskyddsföreningen som har integritet och mod att gripa in när vindkraftverken hotar människor och natur. I Sydnärke har David Tverling från lokala Naturskyddsföreningen tagit ett initiativ för att sprida kunskap om skadeverkningarna från en s.k vindkraftspark som planeras av Nordisk Vindkraft AB.

Läs mer här.

I Robertsfors har Naturskyddsföreningen inte reagerat på de 25 monsterverk, 211 meter höga, som Nordisk Vindkraft planerar på Granberget i Robertsfors. Naturskyddsföreningen i Robertsfors har en dyster bakgrund bland annat som tillskyndare av ett fuskbygge i branschen för farligt avfall, RagnSells Fagerliden. Under de fem år som vindkraft diskuterats i Robertsfors har två ordföranden och ett antal styrelsemedlemmar i lokala Naturskyddsföreningen vägrat besvara frågor från SkyddaMiljön.nu som är en ideell förening och ett nätverk för miljön.

När kommer Naturskyddsföreningen i Robertsfors med sin ordförande fram i dagsljuset för att diskutera planerna som Nordisk Vindkraft har?


Festen är över

Redaktionen 24 Juli, 2014 23:06 Insändare vindkraftverk, I vanlig media Permalink Trackbacks (0)

Insänt idag i Hallandsposten (länken kräver tyvärr inloggning och prenumeration)

Tragisk och onödig exploatering
Kommentar till Göran Sidén, 6/7

Lektor Göran Sidén vägrar att inse att festen är över. Den kraftiga subventioneringen och panikartade avställningen av tysk kärnkraft har lett till en kraftig baksmälla.

Subventionerad vindkraft har företräde till kraftnäten och medför obalans i energisystemen. Kolkraftverken blir olönsamma. Glödbäddarna sprider klimatgaser, tills de åter behövs. Kärnkraftavvecklingen medför ökat behov av kolkraft, rysk naturgas och fransk kärnkraft.

Eon och RWE kräver 450 miljoner euro som ersättning för kärnkraftavvecklingen och har rätt till skatteåterbäring på 2 200 miljoner euro. Staten undersöker hur man skall subventionera de förlusttyngda kolkraftverken, för att ha kapacitet när sol och vind inte täcker behovet.

Den natursköna delstaten Bayern har satt ett minimiavstånd på tio gånger vindkraftverkets höjd eller 1,5 till 2 kilometer mellan verk och bostad, vilket skulle omöjliggöra vindkraftsetablering i de flesta svenska kommuner. Tyska vindkraftverk dödar 300 000 fladdermöss per år, varav 70 procent från Skandinavien och Östeuropa. Forskarna varnar för ekologisk kollaps. Eons tredje försök att kringgå Hylte kommuns avslag för sex vindkraftverk i Kinnared är beklämmande.

Problemen hopas också i Halland. Triventus har redovisat underskott på cirka 200 miljoner kronor, trots årligt stöd med en miljon kronor per verk. Den rekonstruerade verksamheten tas över av Sidéns eget företag Eolus, vars affärsidé är att sälja verken. Ofta till utlandet.

Arise säljer de tre Stjernarpsverken till Örebro och Kumla kommuner, som kan få skattefrihet på bekostnad av halländsk boendemiljö, turistlandskap och arbetsmiljö i bergtäkten mellan verken. Avståndet mellan verk och arbetsplats är 175-225 meter. I Laholm gäller 500 meter till ett havererat verk.

Den fortsatta exploateringen av Nissadalen och inlandet är både tragisk och onödig. Den danske ekonomen Wimmer konstaterar tecken på vindkraftsbubbla och anser att verk under 3 megawatt är olönsamma. Det svenska vindkraftsmålet är 20 terrawattimmar (TWh). Givna tillstånd uppgår redan till 27 TWh för ineffektiva och miljödestruktiva verk och ytterligare 45 TWh prövas. Alternativen är många och effektivare. Miljöbalkens principer för försiktighet, bästa lokalisering och teknik är tyvärr en parodi.

Ove Björklund


Almedalen 2014 - om vindkraft

Urban Zingmark 21 Juni, 2014 23:29 Insändare vindkraftverk, Elmarknaden, På gång! Permalink Trackbacks (0)

29 av ca 3000 evenemang handlar om vindkraft på Almedalsveckan - länk.

Om vindkraftens skadeverkningar

FSL, Föreningen Svenskt Landskapsskydd, har Mötes- och debattplats varje dag under Almedalsveckan, på Hamnplan, H214.

Dag:29/6 2014 09:30 - 18:00, 30/6 2014 09:00 - 18:00, 1/7 2014 09:00 - 18:00, 2/7 2014 09:00 - 18:00, 3/7 2014 09:00 - 18:00, 4/7 2014 09:00 - 18:00, 5/7 2014 09:00 - 18:00, 6/7 2014 09:00 - 12:00

Samtala med styrelsen för FSL om vindkraftens skadeverkningar och om hur vi kan vi skydda vårt kulturlandskap från vindkraftsetableringar samt om vindkraften verkligen behövs.

Kontaktperson 1: Bror Lindahl, senior advisor, Föreningen Svenskt Landskapsskydd, tel. 070-5675895, b-lindahl@swipnet.se
Kontaktperson 2: Sune Sjötröm, ordf., Föreningen Svenskt Landskapsskydd, 0727-103950, sune.sjostrom@landskapsskydd.se


Sportfiskare för vindkraft - ännu en ohelig allians

Inger Almström 16 Maj, 2014 13:54 Insändare vindkraftverk, Drabbade Permalink Trackbacks (0)

I vår förening har vi försökt få med oss sportfiskarna som har arrangemang i Järvträsket och alla häromkring trodde naturligtvis att de förstått det vi andra förstått men ingen skriver på vår lista – märkvärdigt, eller hur?

Tidningen Svenskt Fiske 2/2014, en medlemstidning från Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, redogör för orsakerna. En toppstyrd vattenverksamhetsutredning, vars resultat de hyllar, är ett större hot mot vattnen och därmed fisket än de verkar förstå.

I en artikel av Christina Lindhagen tolkas utredningen som det verkliga lyftet för sportfisket. Vad är det då som är så bra? Jo, att utredningen vill stänga de allra flesta mindre vattenkraftverk och bara behålla de allra största. 27 vindkraftverk, 189 GWh, skulle lätt kunna ersätta alla de små vattenkraftverken. Reglerkraft för de vindkraftverk vi redan har i Sverige och de som skulle byggas för att ersätta de mindre vattenkraftverken, vilka skulle rivas, skulle komma från en ökning av kapaciteten från de allra största vattenkraftverken med dessa 189 GWh samt ytterligare 6TWh som beräknas klara ett ökande elbehov. Någon reglerkraft är det inte tal om här.

Förödande konsekvenser

Detta skulle få ett antal förödande konsekvenser. Att riva alla mindre vattenkraftverk på samma sätt som sportfiskarna drivit igenom att alla flottningsbrytare ska störtas ut i älvarna. Flottningsbrytarna bestod av en timmer ram och innan för denna sten. Sten som kördes dit med häst och släde på vinterföre. Det finns fortfarande människor i livet som var med, fråga dem hur det gick till. Dessutom visar en mängd foton i hembygdsarkiv och liknande hur det hela gick till, bildtext från tiden och allt.

Stenen som nu ”återställs” i älvarna, har aldrig varit i älvarna, den kommer från land och är tillförd brytarna utifrån. När flottningen började fanns det inte maskinkapacitet att gräva ur älvar och föra upp sten till land. I en del fall sprängdes forsnackar med dynamit men inte heller dessa stenar som då lösgjordes, större och mindre, togs upp på land. Konsekvensen har redan blivit varmare vatten som fisken inte vill leka i. Det tar 50 år för en förstörd biotop att åter bli attraktiv för djur och växter, under förutsättning att det finns sådana i närområdet som kan vandra in. (SLU Evolution and Ecology, LTU Ekologi och Miljövård). Hur är det med de förstörda älvarna, laxtrappor eller ej, finns det verkligen något i närområdet som kan vandra in om 40 – 50 år?

En poäng har fiskarna dock, det finns inte passager för fisk att passera en del kraftverk. Detta kan ordnas utan att kraftverken rivs och kostnaden tjänas igen genom att ersätta gammal teknik med ny i kraftverket, något som Vattenfall redan har börjat med. Ingen verkar heller ha ansvar för att se till att Vattenfall och andra aktörer i vattenkraftsutbyggnaden verkligen planterar in det som sades i vattendomarna från byggtiden. Det skulle kanske vara lättast att börja där.

Att öka kapaciteten dvs genomströmningen vid de stora kraftverken, främst då efter Luleälven, antar jag. Det finns ingen definition i artikeln på vad som är stort. Att börja öka genomströmningen och låta gränsen mellan högt och lågt vatten variera mer än idag kräver en ny vattendom. Dessutom skulle det vara förödande för djurlivet. Djuren vet att isarna håller på vintern. Skulle det plötsligt tappas vatten mitt i vintern i en kall period, så att isarna blev osäkra skulle ett ohyggligt antal djur mista livet. Renskötseln är beroende av att isar är pålitliga. Naturen kan naturligtvis inte alltid kontrolleras men skulle det inte vara möjligt att någonsin beträda isen i en dämning skulle renskötseln kanske inte överleva. Renskötsel är ett riksintresse och bör inte åsidosättas har FN sagt, trots detta fortsätter exploateringen av gruvor och vindkraftparker och så nu detta!

Många sportfiskare befinner sig också på dessa dammvattens isar vintertid. Detta fiske skulle inte kunna ske om sportfiskarnas organisation får som de vill. Att pimpelfiska på tjärnar eller dammar är en verklig folkrörelse vintertid. Kanske den största fritidssysslan vintertid, inte bara för lokalbefolkningen utan även för en majoritet i malmfälten samt ytterligare tillskott från kusten.

Sportfiskarna, genom Lindhagen, tycks inte se något annat i naturen. De sportfiskare vi har i föreningen, som gav mig artikeln, är av en helt annan sort. De förstår naturens samspel, något som Lindhagen ignorerar. Det faktum att vindkraftverksbyggen inte hittills har tagit den hänsyn till vattnen i området som de utfäst sig att göra i sina miljökonsekvensbeskrivningar gör att fisket på sina håll omöjliggjorts. Enligt utsago både i Jämtland och i Markbygden.

Att sprida bly, bisfenol-A och neodym i marken gör att detta sprids genom snösmältning, rännilar, bäckar och åar till de större älvarna vilka alltid rinner ut i havet. Att många älvar redan är förorenade gör inte detta nya livsfarliga tillskott vattenkvalitén bättre. Vatten som vi i många fall också dricker via kommunala vattentäkter i älvarna, t ex både i Luleå och Skellefteå.

Samtidigt utbildas skogsägare i att skydda skogens alla vatten. De seriösa avverkningar som sker, inte Svea Skog och något/några bolag vilka dominerar en trakt, tar mycket stor hänsyn till skogens vatten. I och med digitaliseringen av skogsmarken kan inga kallkällor eller rännilar förbli oupptäckta ens under ett tjockt snötäcke. Detta är bra för alla och vi önskar bara att Svea Skog och de stora dominerande bolagen (fd Baggböleri skogar) följer efter. 

Vi skulle gärna vilja veta varför Sportfiskarnas organisation så bredvilligt sällar sig till t ex Naturskyddsföreningen och andra oseriösa aktörer som också ställt sig på skövlarnas sida. Har någon fått lite pengar i egen ficka eller kan verkligen företrädarna för en hel organisation vara så blåsta att de inte ens bryr sig om att kolla fakta, att åka ut i en vindkraftpark och se de förstörda vattnen som innehöll fisk och rekreation för många före utbyggnaden. 

Återigen gör om och gör rätt. Ta tillbaka detta orimliga stöd för den värsta miljökatastrofen i vårt land hittills och cykla ut när ni fiskar och tänk på miljön innan ni köper ännu ett drag, ett spö till er samling. En normalt intresserad sportfiskare verkar ha ett tiotal spön och minst 10 000 olika drag, detta kanske är en helt miljöovänlig produktion. Tvättar ni era drag och håvar mellan olika vatten? Eller sprider ni smitta mellan? Var och en kan göra en hel del för allas vår vattenmiljö börja idag – ägna er inte åt put-and-take fiske, det är som att skjuta ett djur lite grann för att sen kunna skjuta det lite mer nästa dag, om det lever då vill säga.


Creeper MediaCreeper