Höjning av verk förnyar vetorätten

Redaktionen 17 Juni, 2018 23:02 Insändare vindkraftverk, Anmälningar och överklaganden, Samarbete Permalink Trackbacks (0)

av Ove Björklund

Höjning av verk förnyar vetorätten – Härjedalens kommun avslår höjning till 230 m i Ängersjö

Enligt domar i MÖD (Svea Hovrätt) för projekt inom Strömsunds, Ragunda, Sollefteå och Piteå kommuner, fastslås att vetorätten ska tillämpas vid omprövning av tillstånd för höjning av vindkraftverk.

Detta har lett till att Östersunds Tingsrätt förelagt Härjedalens kommun att yttra sig över Renewable Ltd, London/Nordisk Vindkrafts begäran om att höja verken från 175 m till 230 m vid Ängersjökölen (5 verk) och Sandtjärnsberget (5-11 verk) i Ängersjö, Härjedalens kommun. Ängersjö byalag och Föreningen Svenskt Landskapsskydd, som sedan 2012 motsatt sig tre projekt i området, har till kommunen översänt redovisning av fakta och hemställt om avslag för begärd höjning. Se bilaga.

Kommunstyrelsen i Härjedalens kommun har 2018-06-12, föredömligt beslutat att avslå begärd höjning, med hänvisning till vindkraftsplanen, påverkan för de boende och en ökad synbarhet från omkringliggande bebyggelse.

Byalaget driver också två processer om återkallelse av tillstånden för de resterande verken i området. För Ängersjökölen, som ligger i den genuina kulturbygdens förhärskande synfält, gäller förbehåll enligt kommunstyrelsens beslut 2012-08-29, att tillstyrka vindkraftsanläggning på Ängersjökölen endast under förutsättning att Sandtjärnsberget och Garpkölen (senare Svartåsen) prövas. Då sådan prövning skett och projekt Svartåsen avvisats och fastställts av Svea Hovrätt i domslut MÖD M8453-15 (2015-11-19/30), anser byalaget att förutsättning inte föreligger för fortsatt prövning av Ängersjökölen och att tillståndet ska återkallas.

Som huvudskäl för avvisningen anförde tingsrätten förekomsten av fyra väldokumenterade kungsörnsrevir och ett berguvsrevir, samt områdets betydelse för övervintrande och passerande kungsörnar. Detta innebär fullgod ”immunitet”, i synnerhet som dessa revir ligger ännu närmare Ängersjökölen och Sandtjärnsberget. Reviren har därtill högsta skyddstatus i länsstyrelsen Jämtlands Strategiska plan för kungsörn och vindkraft, med säkerhetszonen 10 km. Vindkraftsplanen och länsstyrelsens strategiska plan utgör båda, okränkbara strategiska dokument enligt EG-domstolens s.k. Valloniendom.

Kampen för dessa, av domstol och EU-regelverk, skyddade fågelhabitat drivs sedan 2015 vidare i två återkalleseprocesser. Östersunds Tingsrätt har inledningsvis korrekt agerat för granskning av felaktiga beslutsunderlag och nya vetenskapliga fakta om de pulserande infraenergivågornas effekter på folkhälsa, ekosystem och skogsnäringen. Dock har samtliga Ängersjöbor avvisats talerätt i parallella processer. I ett fall inlämnades yttrande i rätt tid till tingsrätten, men ansågs av Hovrätten inkommit för sent, då de redan tidigt följande arbetsdag tagit beslut, innan handlingarna han översändas digitalt från Östersund. Detta märkliga agerande accepterades av Högsta domstolen. Hemställan om interimistiskt förbud under tre år avvisades av länsstyrelsen och överfördes till Miljödepartementet. Miljöministern avvisade ärendet med hänvisning till formellt fel. Fullmakt hade redovisats för Föreningen Svenskt Landskapsskydd, medan fullmakt från Lillhärdal låg kvar vid tingsrätten i Östersund.

Tingsrätten vände hastigt under våren 2018 och anförde att begäran om återkallelse endast kan göras av vissa myndigheter. Sådan begäran hade i god tid översänts till Naturvårdsverket. Här inleddes en märklig processkedja, när Naturvårdsverket avvisade medverkan för skydd av de unika fågelhabitaten, med hänvisning till bristande resurser och att ärendet var för litet. Efter byalagets överklagan (Se bilaga), återförde Nacka tingsrätt ärendet till Naturvårdsverket. Rätten hade ingen förståelse för argumenten ”bristande resurser”. Den pressade myndigheten försökte sedan åter att slippa ingripa och begärde prövning av sina ”skyldigheter”. Byalaget har till Svea Hovrätt inlämnat två yttranden i ärendet, med fullgoda skäl. Se bilaga.

Hovrätten frikände, i dom 2018-06-13, myndigheten från ansvar och tillåter myndigheten att fritt agera när det passar dess tjänstemän. Domstolen avförde också vår begäran om förhandstolkning hos EG-domstolen av begreppet ”strategiskt dokument”, med motiveringen att den är irrelevant. Detta är anmärkningsvärt då EG-domstolens Valloniendom är entydig och EU-kommissionen tolkat ordet ”avsiktligt”, så att det räcker med att verksamhetsutövaren förstår att åtgärden kan ha denna effekt. Naturvårdsverkets ifrågasättande av mark- och miljödomstolens dom och överklagan för prövning av sin egen skyldighet, är därför ytterst prekärt ur EU-perspektiv, mot bakgrund av att myndigheten dels har nationellt förvaltningsansvar och dels har rapporterings- och representationsansvar i EU:s miljövårdande kommittéer och institutioner. Då vindkraftprojektet Svartåsen avskrivits p.g.a. de relevanta örnreviren, borde domstolen prövat om miljötillståndet ska betraktas som avsiktligt dödande. Likaså borde domstolen utgått från andra åberopade skäl, som Svea Hovrätts eget domslut, länsstyrelsens strategiska plan, myndighetens egen handledning för implementering av EU:s Fågel- och Habitatsdirektiv, myndighetens eget uttalande om ”avsiktligt dödande”, regeringsuppdraget (Förordning 2012:989), Naturvårdsverkets miljöpolicy, Strategi för svensk viltförvaltning, Åtgärdsprogram för kungsörn 2011–2015 (Förvaltningsansvar) och den egna reviderade Syntesrapporten 6740 (Vindkraftens påverkan på fåglar och fladdermöss, 2017-06), som bl.a. konstaterar att tidigare kunskaper om vindkraftens risker varit otillräckliga och rekommenderar dubblerade skyddszoner för kungsörn upp till 6 km.

Stor del av projekten ligger på den statliga skogskoncernen Sveaskog AB:s marker. Byalaget har också agerat mot Sveaskogs medverkan och överklagat bolagets miljöcertifikat enligt ISO 14001-15 och FSC-skogsstandard. Se bilaga. Frågan har lyfts till de ansvariga närings- och landsbygds-ministrarna. Vindkraftens skadliga effekter måste inordnas under det nationella arbetet för genomförandet av de globala målen i Agenda 2030 och European biodiversity strategy to 2020, för att stoppa hotet mot den biologiska mångfalden och i synnerhet för att uppfylla de skärpta kraven på offentligt ägda skogar. Likaså måste intentionerna i den Parlamentariska Landsbygdskommitténs slutrapport beaktas.

Sveaskogs etablering av vindkraftverk och ansökan om bergtäkt för 500.000 ton, mitt i ett område med fyra ”immun”-förklarade kungsörnsrevir är oförenligt med dessa EU-mål. Tyska specialistläkare anger att 10 km ska betraktas som nödvändigt säkerhetsavstånd, vid långvarig exponering av dessa markvibrationer och ohörbara pulserande akustiska vågor. Andra rapporter visar hot mot ekosystem och skogsnäring. Dessa intrång på lokalbefolkningens levnadsvillkor och den genuina kulturbygden är oacceptabla och processen kommer att fullföljas till certifieringsorgan och om nödvändigt till internationell nivå.

Ängersjöborna har hittills blivit fullständigt överkörda i den statliga myndighetsutövningen. Här fås en känsla av utanförskap och baggböleri. Tidigare förlorades äganderätten till byns skogar och nu riskerar de att förlora återstående värden, hälsa och rätt till hållbar framtid.

Vi har alltför länge bevittnat att centralmaktens förlängda arm inte beaktar vetenskapliga bevis om felaktiga bullerberäkningar och medföljande folkhälsoproblem, vindkraftverkens hot mot sund uppväxtmiljö, ekosystem och biologisk mångfald, samt lokalbefolkningens förluster av sociala, kulturella och ekonomiska värden och förutsättningar för utveckling av andra näringar mot en hållbar framtid.

Dessa problem har sammanfattats i den Parlamentariska Landsbygdskommitténs slutrapport SOU 2017:1, som betonar behovet av samhällskontrakt och risker vid utanförskap:

Medborgarna i vårt land ingår i olika typer av sociala och ekonomiska sammanhang. Många av dessa har medborgarna anslutit sig till frivilligt, det vi kallar det civila samhället.Andra sammanhang skapas genom att medborgarskapet innebär skyldigheter och rättigheter i förhållande till samhällets institutioner. Enligt vår mening är emellertid ett medborgarskap inte bara en formalitet, det är också ett uttryck för ett samhällskontrakt mellan medborgarna och det allmänna i form av stat, landsting och kommuner. Om det blir ett allt för stort gap mellan de förväntade rättigheterna och den faktiska verkligheten, finns det en risk för att detta samhällskontrakt kommer att lösas upp. Detta kan få långtgående konsekvenser för förtroendet för samhället och demokratin.

Ängersjöbygden har en 8000-årig historia som kartlagts i ett nationellt tvärvetenskapligt forskningsprojekt och redovisats i närmare trettio vetenskapliga rapporter. Ängersjöborna utför en stor kulturgärning genom att med ideella krafter driva ett pedagogiskt välutvecklat skogsmuseum och ett inventarierikt skolmuseum i trettiotals-miljö. Det är dags att Miljöbalkens portalparagraf lyfts framtill gagn för landsbygdens framtid i denna del av södra Norrland och att stödja den hängivna lokalbefolkningen i dess strävan att bevara och utveckla bygden mot en hållbar framtid.


Creeper MediaCreeper