Sportfiskare för vindkraft - ännu en ohelig allians

Inger Almström 16 Maj, 2014 13:54 Insändare vindkraftverk, Drabbade Permalink Trackbacks (0)

I vår förening har vi försökt få med oss sportfiskarna som har arrangemang i Järvträsket och alla häromkring trodde naturligtvis att de förstått det vi andra förstått men ingen skriver på vår lista – märkvärdigt, eller hur?

Tidningen Svenskt Fiske 2/2014, en medlemstidning från Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund, redogör för orsakerna. En toppstyrd vattenverksamhetsutredning, vars resultat de hyllar, är ett större hot mot vattnen och därmed fisket än de verkar förstå.

I en artikel av Christina Lindhagen tolkas utredningen som det verkliga lyftet för sportfisket. Vad är det då som är så bra? Jo, att utredningen vill stänga de allra flesta mindre vattenkraftverk och bara behålla de allra största. 27 vindkraftverk, 189 GWh, skulle lätt kunna ersätta alla de små vattenkraftverken. Reglerkraft för de vindkraftverk vi redan har i Sverige och de som skulle byggas för att ersätta de mindre vattenkraftverken, vilka skulle rivas, skulle komma från en ökning av kapaciteten från de allra största vattenkraftverken med dessa 189 GWh samt ytterligare 6TWh som beräknas klara ett ökande elbehov. Någon reglerkraft är det inte tal om här.

Förödande konsekvenser

Detta skulle få ett antal förödande konsekvenser. Att riva alla mindre vattenkraftverk på samma sätt som sportfiskarna drivit igenom att alla flottningsbrytare ska störtas ut i älvarna. Flottningsbrytarna bestod av en timmer ram och innan för denna sten. Sten som kördes dit med häst och släde på vinterföre. Det finns fortfarande människor i livet som var med, fråga dem hur det gick till. Dessutom visar en mängd foton i hembygdsarkiv och liknande hur det hela gick till, bildtext från tiden och allt.

Stenen som nu ”återställs” i älvarna, har aldrig varit i älvarna, den kommer från land och är tillförd brytarna utifrån. När flottningen började fanns det inte maskinkapacitet att gräva ur älvar och föra upp sten till land. I en del fall sprängdes forsnackar med dynamit men inte heller dessa stenar som då lösgjordes, större och mindre, togs upp på land. Konsekvensen har redan blivit varmare vatten som fisken inte vill leka i. Det tar 50 år för en förstörd biotop att åter bli attraktiv för djur och växter, under förutsättning att det finns sådana i närområdet som kan vandra in. (SLU Evolution and Ecology, LTU Ekologi och Miljövård). Hur är det med de förstörda älvarna, laxtrappor eller ej, finns det verkligen något i närområdet som kan vandra in om 40 – 50 år?

En poäng har fiskarna dock, det finns inte passager för fisk att passera en del kraftverk. Detta kan ordnas utan att kraftverken rivs och kostnaden tjänas igen genom att ersätta gammal teknik med ny i kraftverket, något som Vattenfall redan har börjat med. Ingen verkar heller ha ansvar för att se till att Vattenfall och andra aktörer i vattenkraftsutbyggnaden verkligen planterar in det som sades i vattendomarna från byggtiden. Det skulle kanske vara lättast att börja där.

Att öka kapaciteten dvs genomströmningen vid de stora kraftverken, främst då efter Luleälven, antar jag. Det finns ingen definition i artikeln på vad som är stort. Att börja öka genomströmningen och låta gränsen mellan högt och lågt vatten variera mer än idag kräver en ny vattendom. Dessutom skulle det vara förödande för djurlivet. Djuren vet att isarna håller på vintern. Skulle det plötsligt tappas vatten mitt i vintern i en kall period, så att isarna blev osäkra skulle ett ohyggligt antal djur mista livet. Renskötseln är beroende av att isar är pålitliga. Naturen kan naturligtvis inte alltid kontrolleras men skulle det inte vara möjligt att någonsin beträda isen i en dämning skulle renskötseln kanske inte överleva. Renskötsel är ett riksintresse och bör inte åsidosättas har FN sagt, trots detta fortsätter exploateringen av gruvor och vindkraftparker och så nu detta!

Många sportfiskare befinner sig också på dessa dammvattens isar vintertid. Detta fiske skulle inte kunna ske om sportfiskarnas organisation får som de vill. Att pimpelfiska på tjärnar eller dammar är en verklig folkrörelse vintertid. Kanske den största fritidssysslan vintertid, inte bara för lokalbefolkningen utan även för en majoritet i malmfälten samt ytterligare tillskott från kusten.

Sportfiskarna, genom Lindhagen, tycks inte se något annat i naturen. De sportfiskare vi har i föreningen, som gav mig artikeln, är av en helt annan sort. De förstår naturens samspel, något som Lindhagen ignorerar. Det faktum att vindkraftverksbyggen inte hittills har tagit den hänsyn till vattnen i området som de utfäst sig att göra i sina miljökonsekvensbeskrivningar gör att fisket på sina håll omöjliggjorts. Enligt utsago både i Jämtland och i Markbygden.

Att sprida bly, bisfenol-A och neodym i marken gör att detta sprids genom snösmältning, rännilar, bäckar och åar till de större älvarna vilka alltid rinner ut i havet. Att många älvar redan är förorenade gör inte detta nya livsfarliga tillskott vattenkvalitén bättre. Vatten som vi i många fall också dricker via kommunala vattentäkter i älvarna, t ex både i Luleå och Skellefteå.

Samtidigt utbildas skogsägare i att skydda skogens alla vatten. De seriösa avverkningar som sker, inte Svea Skog och något/några bolag vilka dominerar en trakt, tar mycket stor hänsyn till skogens vatten. I och med digitaliseringen av skogsmarken kan inga kallkällor eller rännilar förbli oupptäckta ens under ett tjockt snötäcke. Detta är bra för alla och vi önskar bara att Svea Skog och de stora dominerande bolagen (fd Baggböleri skogar) följer efter. 

Vi skulle gärna vilja veta varför Sportfiskarnas organisation så bredvilligt sällar sig till t ex Naturskyddsföreningen och andra oseriösa aktörer som också ställt sig på skövlarnas sida. Har någon fått lite pengar i egen ficka eller kan verkligen företrädarna för en hel organisation vara så blåsta att de inte ens bryr sig om att kolla fakta, att åka ut i en vindkraftpark och se de förstörda vattnen som innehöll fisk och rekreation för många före utbyggnaden. 

Återigen gör om och gör rätt. Ta tillbaka detta orimliga stöd för den värsta miljökatastrofen i vårt land hittills och cykla ut när ni fiskar och tänk på miljön innan ni köper ännu ett drag, ett spö till er samling. En normalt intresserad sportfiskare verkar ha ett tiotal spön och minst 10 000 olika drag, detta kanske är en helt miljöovänlig produktion. Tvättar ni era drag och håvar mellan olika vatten? Eller sprider ni smitta mellan? Var och en kan göra en hel del för allas vår vattenmiljö börja idag – ägna er inte åt put-and-take fiske, det är som att skjuta ett djur lite grann för att sen kunna skjuta det lite mer nästa dag, om det lever då vill säga.


Creeper MediaCreeper